Allergia_5-21

17 – Ibland märker jag inget alls men det kan svänga snabbt och i perioder har jag stora besvär. Inför en vandring försöker hon undvika sådant som kan förvärra problemen, såsom förkylningar eller cigarettrök. Hon ser också till att hålla igång sin konditionsträning. – Även om träningen inte förebygger astman så hjälper den mig att klara anfallen bättre. På fjället är det också en trygghet att veta att grundkondi- tionen är bra. I basutrustningen ingår grundmediciner, kor- tison och snabbverkande medicin. Hon tar också med telefon och PEF-mätare. – Jag brukar dessutom ta med en nödsändare. Det är mycket som kan hända på fjället, inte bara astmaanfall. Det är också viktigt att alltid ha vat- ten med sig. Hon försöker packa ryggsäcken så att den inte ska trycka över axlarna och bröstet. Den får heller inte vara för tung, inte minst om luftrören stökar. För att ha koll på astman gör hon en PEF-mätning varje morgon. Är värdet dåligt undviker hon fjället den dagen eller så ökar hon medicindosen. – Men om andningen inte är helt okej brukar jag inte tälta utan bara göra dagsturer. Då behöver jag heller inte så mycket packning. En gång hyrde vi en fjällstuga där någon rökt trots att det skulle vara rökfritt. Astman tålde inte det så vi fick hoppa över toppturen och åka hem tidigare i stället. KROPPEN KLARAR TUNGA ANFALL. Förut gav hon sig iväg på långa turer, långt från bebyggelse och hjälp om ett anfall skulle bli allvarligt. Men hon har aldrig varit orolig. Trots tunga anfall, då hon inte får luft och medicinen inte har effekt, har hon alltid känt att kroppen klarar det. Även om det är obehagligt känner hon sig trygg. – Jag brukar inte få panik utan kan hålla mig lugn även om det är svårt att andas. Jag sitter still och tar flera doser av min medicin. För några år sedan reste hon till Kilimanjaro. Trots den höga höjden klarade hon toppbestig- ningen. Kroppen anpassade sig snabbt och astman försämrades inte. – Alla i gruppen orkade inte ta sig upp på berget men jag gjorde det trots att astman varit besvärlig innan vandringen. Kanske det var lättare för mig som är van att det är svårt att få luft. VANDRA MED VÄNNER OCH FAMILJ. Helst vand- rar hon med vänner och familj som känner till hennes astma. Då behöver hon inte förklara var- för hon ibland får svårt att andas eller blir väldigt trött. Men hur mycket hon ska berätta för utom- stående är en balansgång. Å ena sidan kan det göra att sällskapet undviker till exempel parfymerade produkter. De förstår också varför hon ibland mår dåligt. Å andra sidan kan det vara obekvämt att berätta om astman. – Ska man göra en jätterolig vandring tillsam- mans vill jag helst inte förstöra stämningen med att berätta att jag skulle kunna få ett svårt astmaanfall. FANTASTISKA TURER. Men astman visar sig inte vid varje vandring. Hon har haft många fantastiska turer på fjället. – Jag kan också vara den i sällskapet med mest ork. Numera, med småbarn i familjen gör hon oftast dagsturer. Att vandra med barnen är fantastiskt. – Det är en häftig upplevelse att vara isolerade på fjället tillsammans. Man umgås på ett helt annat sätt än i vardagen. ■ TEMA RESA Saras bästa tips ● Prova att vandra med packningen på hemmaplan. Det är bra att testa så att man orkar bära rygg- säcken, inte minst om man inte vandrat tidigare. ● Träna upp konditionen. Om man, på grund av ast- man, inte klarar fysisk träning hemma kanske man bör fundera igenom fjällvandringen så att det inte blir för tufft. Att ha en bra grundkondition är en trygghet. Ibland märker jag inget alls men det kan svänga snabbt. ”