6 | BYGGETTAN NR 1 2022 VINJETT Vi är ovana att stå på barrikaderna Stefan ”Slottis” Slottensjö har alltid haft ett starkt driv att försöka få till stånd förbättringar istället för att ge upp. Fyra decennier som fackligt aktiv har gett honom perspektiv. – Fler skulle behöva uppleva att man tar strid för någonting, att man är en del i en helhet. STÄMNINGEN, DEN där dagen 2006, när byggarbetarna satt i bodarna i protest var en blandning av lucia och julafton. – Nästan sakral, säger Stefan ”Slottis” Slottensjö, byggnadssnickare på Skanska och lagbas. Några dagar tidigare hade han och hans arbetslag fått veta att en polsk städare, Paulina, som jobbade på Skanskas bygge hade tvingats sluta eftersom hon var gravid. Byggjobbarna var rejält upprörda över beslutet. De snackade ihop sig, och beslutade att följande morgon sitta kvar i bodarna tills städaren skulle få jobbet tillbaka. Slottis gick upp till platschefen och informerade honom om deras beslut. Sedan satt de där i bodarna i tysthet. Städaren fick jobbet tillbaka. – Vi gjorde den här lilla aktionen ihop, och vi var stolta över att hon blev kvar, säger Slottis. IDAG, 16 år senare, är det en soligmarsdagmed löfte om en vår på intågande. Vi står på taket till den byggnad som i sommar blir ett färdigt äldreboende, Villa Tureberg, och blickar ut över landskapen i Sollentuna somsträcker ut sig åt alla tänkbara håll. –När vi igår tog bort intäckningen på väderskyddet var det somomvärlden öppnade sig, säger han. Slottis har jobbat sombyggnadssnickare sedan 1970-talet. Eller i nästan 47 år för att vara exakt. – Jobbet är jäkla kul! FACKLIG FÖREBILD ” Vi gjorde den här lilla aktionen ihop, och vi var stolta över att hon blev kvar.” Det ger en viss stolthet att visa att nu är det nog, och inte bara knyta handen i fickan. Det säger Stefan ”Slottis” Slottensjö, som varit förtroendevald under hela sitt yrkesliv. Men sida vid sida med det fackliga drivet bär han på en tung vetskap.
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=