BYGGETTAN NR 2 2025 | 9 VINJETT Text och foto: Mats Utbult helst” efter 22 i restaurangen och annat. Under lågsäsong blev det lite måleri och annat underhåll. En sommar arbetade jag som trädgårdsarbetare på Selma Lagerlöfs Mårbacka. EFTER ATT HA PASSERAT 30-strecket återvände Ingemar till släkt och kompisar i Stockholmstrakten - och till måleriyrket. Han började jobba på en av de äldsta målerifirmorna, Jakobssons måleri, som efter några år köptes upp av Sandå, där han fortfarande arbetar. Han har varit på alla typer av jobb genom åren: ROT, kontorsanpassningar, nyproduktion, privatkunder. Hans favoritsyssla, tapetsering, har det blivit allt mindre av, målade väggar är det som gäller. – Jag har nästan alltid haft jobb, med undantag för två perioder på några månader under krisen i början av 1990-talet. Jag tycker att det var tråkigt att gå hemma, säger han. Penslar, spackelspadar och andra verktyg har blivit mycket bättre med tiden. Olika typer av färger, med varierande fördelar och nackdelar, har kommit och gått. Den största förändringen är den alltmer upptrissade tidspressen, med planer som spricker. Och då är det inte alltid som de som bestämmer har koll på fenomenet torktid. – Det går inte att få färg och spackel att torka fortare än de gör, även om en del planerare som sett byggprogram på TV tror det, säger han. INGEMAR KARLSSON har varit lagbas och facklig förtroendeman under en stor del av sitt yrkesliv. – Jag gillar att kunna hjälpa dem som har bekymmer. Jag brukar säga att ni kan ringa när ni vill, utom efter 22, för då sover jag. -Jag tar reda på det jag inte vet och om det behövs kontaktar jag huvudskyddsombud eller någon ombudsman. Han har också varit ute på många uppsökerier genom åren, talat med målare som inte gått med i facket, förklarat ”meningen med föreningen” och fått en hel del att tänka om. Sen 1988 har det blivit fjorton fackliga kurser, och han tänker gå minst en till, även om han trappar ner. Och då blir det en kurs i Byggnads, om att skriva motioner inför en avtalsrörelse. – Jag var först lite emot att slå ihop förbunden. Men nu tänker jag att ju fler vi är desto starkare blir vi. Vi målare har en del att lära av hur man har jobbat i Byggnads, och hur avtalen ser ut, men vi har också en del att lära andra grupper. Sedan samgåendet sitter han i styrelsen för Huddinge-Botkyrka-kretsen, själv bor han i Norsborg. Han tycker att kretsen fungerar bra, men är bekymrad över att det blivit svårare att rekrytera förtroendevalda, inte minst skyddsombud. FÖR FEM ÅR SEN BAD han att få lämna ackordsjobbet, efter att ha bytt bägge höfterna på grund av artros. Arbetsrelaterat? Han fick svaret att då skulle det varit något som kommit tidigare. Artros är en del av ålderskrämporna för många, samband är svåra att bevisa. Under de bästa ackordsåren på för 30-40 år sen, då målarna kalllades för byggenas kungar, blev det många utlandsresor söderöver. Som deltidspensionär får han mer fri tid. Nu går restankarna mer norröver, till delar av Sverige han inte sett än. Men framför allt är det den lilla stugan (45 kvm) som drar. -Jag tycker om att klippa gräs, göra rabarberkräm och se potatisen växa. Och ibland får jag rycka in och fånga in grannens tjurkalvar som är på rymmen, säger Ingemar. n ”Det går inte att få färg och spackel att torka fortare än det gör...” Efter över 45 år som målare, med ett sidospår i fjällen, trappar Ingemar nu ner. Men både färgen och det fackliga engagemanget sitter i.
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=