Byggettan_3-23

BYGGETTAN NR 3 2023 | 15 Text: Inger Fagerberg Foto: Byggnads XXX DANIEL DACKMAR, snickare – Arbetsberedningen är viktigast. Det är då vi förbereder jobben tillsammans med chefen. Vi går igenom vilka skyddsåtgärder som behövs mot farliga arbetsmoment, så att man inte utsätter sig för faror. Arbetsberedningen borde ske oftare. Nu var det några månader sedan. Det är för sällan. LARS PERSSON, armerare – För mig är säkerheten den viktigaste frågan. Och damm. Vi jobbar säkert här, med mycket fokus på vårt personliga skydd. Damm är en tuffare fråga eftersom det är svårt att minimera. Säkerheten är lättare att följa upp, dammet är mer komplicerat att få bukt med. TAGES BRAHANE, snickare – Stress, arbetstider och tidsplanering är viktigaste arbetsmiljöfrågan för mig. När tidsplaneringen inte fungerar blir det stressigt. Då kan jag inte koncentrera mig. Alla som jobbar här kontaktar MB-gruppen om vi har några arbetsmiljöfrågor. Text och foto: Anna Holmgren och Lotta Engelbrektson TRE SVARAR Vilken arbetsmiljöfråga är viktigast på din arbetsplats? Jag känner en stor stolthet över mitt arbete och tidningens utveckling. DET HAR BLIVIT ÖVER 100 tidningar och fler än tusen personer har förekommit i tidningen under mina 24 år som redaktör. Vanliga medlemmar har fått komma till tals och engagerade förtroendevalda har fått ventilera sina åsikter. MITT VARMA TACK till alla er som bidragit, till läsare och skribenter. Nu går jag i pension och lämnar med glädje över redaktörsjobbet till Carolin Samuelsson. HEJ DÅ - VI SES i något annat sammanhang! Inger Fagerberg, redaktör för tidningen Byggettan 1999-2023 Varmt tack - och hej då! Inger Fagerberg u Ålder: Snart 64 år u Bor: Radhus i Gustavsberg u På hemmafronten: Dotter som är elektriker, son som är frisör, hund och katt u Yrke: Journalist/kommunikatör, snart pensionär u Vad ska du göra nu? Varamer i sommarstugan, renovera en läckande husvagn, gå på loppisar, kanske skriva bok och viktigaste av allt - stänga av väckarklockan I BYGGBODEN VAR KVINNOR VANLIGAST SOMNÄSTAN NAKNA I EN ALMANACKA PÅ VÄGGEN. Ingen verkade ens tycka det var märkligt, då i slutet på 1900-talet när jag började jobba på Byggnads. Det fanns ombuds- män – på den tiden bara män – som trodde jag var utsänd från ledningen för att spionera på dem, när jag ville följa med ut på byggarbetsplatser för att göra reportage. Jag undrade vilken värld jag hade hamnat i när jag blev redaktör för tidningen Byggettan. SYNEN PÅ KVINNOR FÖRÄNDRADES, om än sakta, och jag kom att älska mitt jobb. Byggettan-tidningen blev min bebis och från början gjorde jag hela tidningen själv, sedan tillsammans med frilansjournalister. ”Synen på kvinnor förändrades, om än sakta, och jag kom att älska mitt jobb”

RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=