Morgonbris 1 -20

E MORGONBRIS 13 EU - VAL EL I SE L INDQVI ST ÄNGELN PÅ MALMSKILLNADSGATAN Varje fredag natt i 25 års tid har Elise Lindqvist delat ut mackor och kramar på Malmskillnadsgatan i Stockholm, den ökända ”horgatan”. Flickorna, som hon kallar kvinnorna i prostitution, ser hon på som sin familj. Målet är att få bort dem från gatan och visa att det finns hopp om ett nytt, bättre liv. Något Elise känner till av egen erfarenhet. TEXT OCH FOTO : Colette van Luik ”Jag är stolt när de prostituerade kallar mig för morsan” lise Lindqvist kilar in sin hand under min arm och håller lätt i mig när vi går mot Malmskillnadsgatan. Hon tittar upp med ett varmt leende och glittrande ögon. Vi träffades bara för någon timme sedan och redan känns det som om vi är gamla bekanta. Man kan inte tro att hon är 84 år. Hon rör sig som en ung kvinna, hennes ljusa hår är snyggt klippt och hon har eleganta rödlackerade naglar. Jag kom- menterar att hon har så fina, färgglada kläder. Hon svarar att det är för att hon känner sig som 25. När hon var ung fick hon inte klä sig som hon ville, se ut som hon ville eller göra saker för sin egen skull. Det tar hon igen med råge i dag. Och numera skrattar hon mycket, och är inte längre rädd för fysisk kontakt. – När jag var 58 år fick min syster in mig på ett behandlingshem som ägdes av Pingströrelsen. På den tiden kallades jag för ”Igelkotten” för att jag hatade människor och kom någon för nära skrämde jag bort dem. I dag är jag faktiskt lycklig och kan skratta, något jag aldrig gjorde som barn. Tänk att mitt liv till slut blev så bra ändå… Maskrosbarn Maskrosbarn brukar man kalla barn som har det svårt hemma, men som på något märkligt sätt klarar sig ändå, ungefär som en maskros kan växa upp genom asfalten. Elise Lindqvist nickar igenkännande. – Jag tror att jag föddes med någon V ELISE LINDQVIST, 84: