Morgonbris 1 -20

14 MORGONBRIS sorts jädra anamma. Det var i mitt blod när jag kom ut ur mammas livmoder. Mamman kunde inte visa kärlek och tit- tade knappt sitt barn i ögonen. Elise blev slagen, låstes in i en garderob och kallades ful och dum. När hon var fem blev hon ut- satt för sexuella övergrepp av en manlig släkting. Och våldet fortsatte; våldtäkter och övergrepp av människor i hennes närhet. När hon var tio skildes föräld- rarna och hennes pappa som hon älskade, försvann ur bilden. Han ersattes av en styvpappa som drack och var våldsam. När Elise var 14 rymde hon hemifrån och träffade en kvinna som hon trodde att hon kunde lita på. Som 16-åring flyttade hon in hos kvinnan som gav Elise uppmärksam- het och bekräftelse. Det visade sig vara en bordellmamma som spanat in henne. Med smicker och list lyckades hon övertyga Elise att börja sälja sin kropp. Drog kniv Livet som prostituerad fick efter några år ett abrupt slut efter att en kund drog upp en kniv och försökte döda henne. Hon lyckades fly, men vågade inte fortsätta att gå på gatan. Då blev hon utsparkad av bordellmamman och levde ett tag som hemlös. Sedan följde många år av missbruk. Missbruket tog hon med sig in i sitt äktenskap. När Elise Lind- qvist var 26 föddes hennes dotter och hon kände en enorm ömhet välla fram, men led samtidigt av ständig ångest. För att kunna sova och döva smärtan tog hon smärtstillande tabletter som hon sköljde ner med brännvin. – Jag var en usel mamma och fanns inte där för mitt barn. Det plågar mig än i dag, säger Elise Lindqvist och tystnar. Att prata om relationen med dottern, som nu är 57 år, är svårt även om mor och dotter i dag har en relation, men de talar aldrig om dotterns uppväxt. – Jag skäms för att jag inte tog hand om henne ordentligt. Jag är rädd att hon ska avvisa mig om vi börjar prata om hur jag var som mamma… Vändningen kom på behandlings- hemmet. Elise reagerade på att alla som var där verkade vara så lyckliga, vilket skrämde henne. Hon frågade en kvinna vilka mediciner hon gick på. Kvinnan svarade att hon inte hade några mediciner, hon hade Jesus… Elise var övertygad om att hon ham- nat på ett sinnessjukhus. Efter några dagar hörde hon musik strömma ut från en församlingssal och blev nyfiken. Plötsligt föll hon ner på knä och hörde sig själv säga till mannen som spelade piano: ”Vill du be för mig?” Där och då blev hon frälst och hen- nes tro är lika stark i dag. Det gamla livet ligger långt bakom henne och sina tidigare erfarenheter använder hon i sitt arbete med kvinnor i prostitution, främst de som går på Malmskillnadsgatan. Varje fredag, året runt i ur och skur, går hon och några andra volontärer från Klara kyrka till den ökända gatan och ställer upp ett bord med nybredda ostmackor, kaffe, varm O´boy, nyponsoppa, bullar och godis. Och delar ut kondomer samt stickade och virkade mössor, vantar och halsdukar som ideella krafter runt om i landet skickar till dem. Hon kallas ”Ängeln på Malmskillnadsga- tan” eller ”Morsan”. Det sistnämnda är hon stolt över. Elise Lindqvist Ålder: 84 år. Familj: Ensam- stående. En dotter som är 57 år, och två barnbarn. Bor: Utanför Stockholm. Gör: Jobbar som volontär i Sankta Klara kyrka i Stock- holms innerstad. » Jag var en usel mamma och fanns inte där för mitt barn« V