Morgonbris 1 -20

MORGONBRIS 15 – Flickorna som går på gatan skäms, de tycker att de är dåliga mammor och kvinnor. Jag vet precis hur de känner det. Jag tycker om när de kallar mig för morsan för då kan jag äntligen få känna mig som en bra mamma. Hade änglavakt När vi är framme vid Malmskillnadsga- tan ber hon mig följa med till tunnelbane- nedgången intill. Hon pekar och berättar om en händelse för ett år sedan då sju killar en sen natt överföll och skadade henne. – Jag stod intill rulltrappan när kil- larna plötsligt rusade fram och slog om- kull mig. Det var en så hård smäll att jag flög bakåt. Konstigt nog klarade sig både huvudet och glasögonen, men ena knät fick sig en rejäl smäll. Polisen som kom till platsen sa att jag haft änglavakt och tyckte det var dags för mig att sluta med mitt arbete. Men jag tänker inte låta det onda segra, inte på något sätt. Jag tänker att allt jag varit med om gör att jag kan hjälpa andra. Det finns hopp. Ger trygghet Målet är att hjälpa så många kvinnor som möjligt bort från livet på gatan, och hon vet att varje samtal, varje kram och varje kopp kaffe hon delar ut gör nytta. För många av de utsatta kvinnorna ger det trygghet att veta att Elise och hennes team finns på plats, för andra är det ett första steg ut ur prostitution. Och den dag de väljer att ta sig ut, finns Elise Lindqvist där. Hon stöttar, pratar och ordnar med praktiska saker. Som att hjälpa en kvinna som fått alla sina tänder utsparkade av en torsk att få nya tänder genom att samla in pengar till tandläkar- räkningen. – Situationen för kvinnor i prostitution har förändrats under de 25 år jag varit här. Det är mycket, mycket råare i dag. Männen tittar på porrsajter och porr- filmer, tänder på våldet och vill själva utsätta kvinnor för våld och förnedring. Men de kan inte göra det med frun eller flickvännen, så då köper de sig en kvinna i stället. Flickorna berättar för mig att som prostituerad i dag måste du tåla mycket stryk och till och med stå ut med att bli knivskuren och brännmärkt av cigaretter. – Två flickor har dött i min famn efter att ha blivit misshandlade av dessa monster, säger hon och suckar. En annan stor skillnad är att antalet utländska kvinnor ökat dramatiskt sedan Schengenavtalet. Den fria rörligheten gör att hallickar skickar runt tjejerna till olika länder så att de får prostituera sig tre månader i taget i varje land, sedan skickas de vidare till en ny plats. Vi är tillbaka i lokalen som volon- tärerna håller till i, ett stenkast från Malmskillnadsgatan. Det är dags att bre mackor, koka kaffe och värma nypon- soppa. Än så länge är Elise Lindqvist ensam, de andra volontärerna kommer först vid 20-tiden. Klockan 21 går de till Malmskillnadsgatan och vid 22-tiden kommer de första kvinnorna som gärna vill ha en macka eller kopp kaffe. Efter att krogarna stänger klockan ett kommer merparten av kvinnorna, oftast ett tjugo- tal, och volontärerna stannar så länge de behövs, ofta till tre, fyra på morgonen. – Jag brukar säga jag är glad om jag är i säng klockan fem, säger Elise Lindqvist och skrattar. – Hur jag orkar? För att flickorna säger saker som ”Du morsan, vet du att du är ljuset i mörkret?” För deras skull orkar jag hur mycket som helst. O Fakta Elise Lindqvist har varit värd för Sommar i P1 2012 där hon berättade om en svår barndom, ett vuxenliv i kaos och hur hon blev frälst och fick ett nytt liv som volontär. 2013 kom hennes självbiografi ”Ängeln på Malmskillnadsgatan”, skriven i samarbete med Antima Linjer. 2013 fick hon Skandinaviska människorättskommitténs värdig- hetspris och på galan Svenska Hjältar 2015 blev hon hyllad och utnämnd till Svenska Hjältars Livsgärning. Elise Lindqvist vet att varje samtal, varje kram och varje kopp kaffe hon delar ut gör nytta.