Morgonbris 1 -20

MORGONBRIS 17 Helena Johansson Lindell, 36 år, konst- när, nyinflyttad med greyhounden Zaira, 7 år. Jag tycker det är viktigt med separatistiska miljöer och boendefor- men tilltalar mig. Jag är van att arbeta i kvinnliga miljöer och här umgås vi över generationer på ett trivsamt sätt. Det finns utrymmen att mötas och dessutom ateljéer i källaren, det passar mig perfekt. Som högutbildad och låginkomsttagare stämmer jag och andra kulturarbetare nog ganska bra in på systrarna Elfvings vision av en boende.” Eva Nikell, nybliven pensionär, fd ord- förande i intresseför- eningen, nu ansvarig för köksgruppen. Jag tillhör veteranerna i huset med mina snart 30 år. Fick lägenheten genom bostadsförmedlingen efter att ha flyttat runt i andrahandslägenheter under fyra år. Hade ingen aning om vad Elf- vinggården var för sorts boende, men blev glatt överraskad. Jag har varit långvarigt aktiv i kvinnorörelsen, bland annat genom Grupp 8, Kvinna till Kvinna och Röda Rummets kvinnocafé, och engagerar mig starkt i detta fantastiska hus mitt i naturen.” Barbara Tholsby, nostalgisk Elfving- gården-bo, i dag boende i Lidingö. Jag bodde här som barn under fem år med mamma och lillasys- ter efter mina föräldrars skilsmässa.Vi var de enda barnen i huset, det gjordes ett undantag, och jag minns att jag neg för alla fina damer i korridorerna. Sedan bodde jag här igen några år efter studenten. Det var ett perfekt förstaboende med låg hyra och matkuponger till restaurangen. Mormors syster Moa bodde här i över 30 år och hon fick till och med ha sin blinda far hos sig, då hon var sjuksköterska och skötte om honom.” arbetande och ogifta kvinnor som testa- menterade stora delar av sina tillgångar till stiftelsen för att ”anordna och uthyra goda bostäder åt mindre bemedlade kvinnor”. Bägge var aktiva i Fredrika Bremerförbundet och Gunborg även i den kvinnliga konsumentföreningen Svenska Hem (tv-dramatiserad i Fröken Frimans Krig 2013–17). På den här tiden var det ovanligt att kvinnor arbetade utanför hemmet och de som gjorde det hade skandalöst låga lö- ner. Någon egen bostad hade de knappast råd med. Det var dessa kvinnor Ingeborg och Gunborg ville lätta bördan för. Eller som det står skrivet i testamentet ”… varje hyresgäst så långt som möjligt och med god ordning förenligt ska vara fri från tryckande band”. O Hur är det att bo i ett kvinnohus?