Morgonbris_1-21

sig trygga hos oss, säger Cecilia Berger. Länge var Amelmottagningen unik, den enda i sitt slag i Sverige. Idag finns även en liknande mottagning i Göteborg. Enskilda vårdgivare på andra platser i Sverige kan frågan, men det saknas orga- niserad verksamhet och samlad kunskap. – Vården för de här kvinnorna är minst sagt ojämlik beroende på var i landet du bor, i många regioner saknas kompeten- sen helt, säger Bita Eshraghi. Många reser långt Personalen på Amelmottagningen hoppas att det kommer rekommendationer från Socialstyrelsen om fler mottagningar. Till att börja med i storstadsregionerna, men även om majoriteten av patienterna kommer från Stockholmsområdet är det fler och fler som reser långt för att ta sig till mottagningen. Utbildningsdelen i Amelprojektet är unik, men trots goda resultat står de utan finansiering sedan årsskiftet och saknar besked om när de kan få nya pro- jektpengar. Att denna del av verksamhe- ten är hotad innebär stor osäkerhet när det gäller att nå ut och hitta patienterna. Även i Stockholm, där Amelmottag- ningen funnits i 18 år, känner för få till att den finns. Bita Eshraghi och Cecilia Berger ser att den politiska medvetenheten spelar stor roll för deras arbete. Allt handlar om prioriteringar och tyvärr får ofta kvin- nors hälsa stå tillbaka. – Politiker måste intressera sig för dessa frågor och beställa den här vården. Det är dessutom väldigt kostnadseffektiv vård i form av minskad ohälsa. Med enkla medel kan vi förändra de här kvinnornas liv, förutom att få ett liv utan besvär relaterade till könsstympningen så kan de komma in i arbete och få bättre själv- känsla. Det stärker integrationen, säger Bita Eshraghi. Deras uppfattning och medskick till politikerna är att verksamheten i sin helhet, även informations- och utbild- ningsdelen, behöver tryggas och att det behövs fler mottagningar i landet. Det kräver politisk vilja att se till att frågan kommer upp och stannar på dagordning- en, menar de. ● morgonbr i s 25 Könsstympning i världen och i Sverige Världshälsoorganisationen,WHO, upp- skattar att ungefär 200 miljoner flickor och kvinnor i världen är könsstympade. I Sverige rör det sig om minst 38000 varav ungefär 7000 under 18 år. Men det är bara grova uppskattningar och mycket kunskap saknas på området. Jämställdhetsmyndigheten kritiserade nyligen kunskapsbristen i Sverige angående könsstympning och vill se bättre kartläggningar. Utan rätt kunskap kan inte storleken på vårdbeho- vet fastställas och rätt resurser avsättas, menar de. Socialstyrelsen arbetar med en kart- läggning av hur jämlik den här vården är, en första delrapport visar att ca 5000 könsstympade kvinnor sökt vård mellan 2012 och 2018. I rapporten konstateras att de flesta fal- len upptäcks i samband med graviditet och förlossning, få söker hjälp före det. Amelmottagningen har låtit tillverka modeller av kvinnliga underliv, det kan vara lättare för patien- terna att förklara hur de ser ut genom att använda dem i mötet vid läkarbesöket. Den första avgjut- ningen är ett underliv som inte blivit könsstympat, de andra är från vänster könsstympade underliv av typ 1, 2 och 3 enligt WHOs klassifikation. foto : claes fröhling , fotogruppen sös Du som behöver råd och stöd kan också vända dig till Existera, en organisation för överlevare av kvinnlig könsstympning, samt lärare, kuratorer, skolsköterskor och övrig personal i skolan, och andra grupper sommöter barn, unga kvinnor och föräldrar utsatta för könsstympning. ➥ Läs mer på existera.org