Morgonbris_2-21

morgonbr i s 29 Vi går ännu ett annorlunda första maj till mötes. Inga plakat att måla, inga slagord att fila på och inget tåg att förväntansfullt möta upp till. Hög- tidsdagen känns för många av oss inte lika högtidlig hemma i soffan som den hade gjort på Götaplatsen, Norra Bantorget eller i Folkets park. Inget är som vanligt. Ändå är allt precis som det brukar. Kampen för kvinnors rättigheter och i slutän- den deras arbetsvillkor är lika aktuell idag som för 100 år sedan. Och jag hade hoppats att vi skulle ha kommit längre, också inom Socialdemo- kraterna. En kunde ju tro att coronapandemins neddragande av byxor- na på svensk välfärd borde ha fått någon effekt på arbetsvillkoren för den till större delen kvinnliga personalen som arbetar där. Men tragiskt nog ser det lika illa ut som vanligt. Applåderna har under året skallat för välfärdens hjältar men de stora besluten för att komma tillrätta med problemen har i de flesta kommuner och regioner uteblivit. Kommunal har i åratal påpekat att väl- färden är underbetald, underbemannad och underprioriterad. Under året som varit har det blivit sorgligt uppenbart vad den underprioriteringen inneburit. Och vilka som fick betala priset. För en verksamhet som i decennier utgått från att bemanna med deltids- tjänster samtidigt som den har 10-20 procent av personalen bestående av timvikarier är ett korthus redo att rasa. Lägg till det att verksamheten i bespa- ringens namn under åren skurit ned i personaltäthet samtidigt som den låtit både arbetsmiljöarbetet och lönerna halka efter så är katastrofen ett faktum. Om vi hade kunnat tåga tillsammans denna lördag hade jag önskat att det på alla plakat skulle stått slag- ord om att S är de som inte ska tillåta detta utnyttjande av kvinnorna i väl- färden. Det skulle stå om vikten av ett hållbart arbetsliv, om heltid som norm, om bra arbetsmiljö, vettiga arbetstider och att S ska motverka alla otrygga anställningar. Fast även om tågen marscherat som vanligt så hade dessa budskap om vill- koren i välfärden klingat falskt i många kommunalares öron. Och skälet är att besluten för bra villkor redan finns i vårt parti men de följs inte. Våra lokala S politiker i kommun och region duckar dessa frågor när de idag kommer upp från upprörd personal och deras fackliga företrädare. I stället fortsätter våra förtroendevalda S politiker att godkänna deltidstjänster, otrygga anställningar, konstiga arbetstidsförläggningar och den krona- och örejakt som fortfarande pågår i vård och omsorg. Det är inte okej! Ska S vara trovärdiga som parti, både för de som arbetar i välfärden och väljar- na, måste våra politiker också stå upp för de beslut som vår kongress har fattat. S ska vara en garant för bra arbetsvillkor i de verksamheter för vilka de ansvarar. Det kan inte få lov att vara fritt valt arbete. Socialdemokraterna har chansen att bli Sveriges bästa arbetsgivare. Ta den och visa att S sätter kvinnorna och välfärden först. Vårt parti måste garantera kvinnors arbetsvillkor debatt »Applåderna har skallat, men de stora besluten för att komma tillrätta med problemen har i de flesta kommuner och regioner uteblivit « Anna Skarsjö, Förbundsombudsman på Utbildning och Facklig-politiska enheten Kommunal, tidigare Avdelningsordförande Kommunal Väst