▲ morgonbris 17 e socialdemokratiska kvinnorna var antimilitaristiska redan från början, liksom dess moderparti. I det första partiprogrammet från 1897 finns bland annat kravet på ”Skiljedomstolar vid internationella tvister”. När S-kvinnors kongress 1932 skulle behandla ett par motioner om avrustning konstaterades det att det inte fanns någon meningsskiljaktighet med partiet, som på sin kongress 1928 slagit fast att målet var en fullständig avskrivning av de nationella rustningarna. Det finns en rad exempel på de socialdemokratiska kvinnornas fredsarbete under det tidiga 1900-talet. De var representerade när den första internationella socialistiska kvinnokonferensen 1907 tog ställning mot militarism och vid kvinnornas fredskongress i Haag 1915. De samarbetade med andra kvinnoförbund kring Kvinnornas fredssöndag 1915. Februari 1940 var de en av 24 kvinnoorganisationer som höll ett stort fredsmöte i Konserthuset i Stockholm under devisen "Mot det totala kriget för fred och folkförsoning". För att nämna en handfull. På tvärs med partiet Men det var på 1950-talet som det hettade till, då S-kvinnorna drev en tydlig linje på tvärs med partiet. Efter andra världskrigets slut började Sverige forska om atomvapen och debatten blev livlig inte minst sedan överbefälhavare Nils Swedberg 1954 föreslagit att regeringen borde undersöka om Sverige skulle skaffa sig atomvapen. Förespråkarna menade att en alliansfri nation behövde en stark militär. Det socialdemokratiska partiet var splittrat, i partitoppen och i regeringen fanns det företrädare 1950-tal. Före fanborgen går kvinnorna med en stor banderoll mot atomvapen.
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=