14 morgonbr i s Liksomkvinnorörelsen har fredsrörelsen gamla anor. Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihets (IKFF) historia startade redan 1915, som en protest mot första världskriget. Den svenska sektionen bildades 1919 och idag finns organisationen i omkring 50 länder. Den första Skvinnoklubben grundades, å sin sida, 1892 och Skvinnors förbund 1920. Sedan 50talet har Skvinnor haft en framträdande roll i fredsfrågor och aktivt drivit nedrustnings och solidaritetsarbete. Engagemanget startade framför allt med biståndsfrågor och viljan att förbättra situationen för kvinnor i tredje världen. – Kvinnor har alltid haft olika roller i konflikter, som civila, stridande, aktivister och offer, men har inte haft och har fortfarande inte samma makt och inflytande att påverka som män, berättar Malin Nilsson, generalsekreterare på IKFF. Historiskt var därför kravet på rösträtt lika viktigt som kravet på fred när IKFF grundades. För Skvinnor har arbetet för fred och nedrustning av samma anledning fokuserat på att stärka kvinnors ekonomiska och politiska makt genom internationella solidaritets och samarbetsprojekt. Trots en lång och enträgen kamp behöver fortfarande kvinnors ställning i fredsarbetet stärkas. Malin Nilsson framhåller att mycket av den kunskap som behövs för att bygga en bättre värld finns inom den feministiska fredsrörelsen. Men krig och säkerhetspolitik har länge varit en manlig och patriarkal domän som har skapat en ond cirkel där paradoxen ’ju fler människor du dödat, desto mer makt får du i förhandlingar’ råder. Att kvinnor utestängs från beslut och förhandlingar om krig och fred får allvarliga konsekvenser för allas säkerhet. Fredsavtal missar behoven och kunskapen hos halva befolkningen och genom exkluderingen byggs ojämställdheten oftast in i uppbyggnaden av samhället. Verklig fred uppnås därför inte. För att komma till rätta med detta måste synen förändras på vilka perspektiv och vilken kunskap som behövs för att bygga fred samtidigt som patriarkala och militaristiska strukturer måste utmanas. Ett verktyg för detta är FNresolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet, som antogs år 2000. – Det verkligt radikala med resolutionen är att kvinnor erkänns som aktörer, inte bara offer i väpnade konflikter och krig, förklarar Malin Nilsson. Kvinnor runt om i världen har använt sig av resolutionen för att bli insläppta i de beslutsfattande rummen, men rådande strukturer gör att fokus tyvärr fortfarande ofta läggs på kvinnor som offer som ska skyddas. En fråga som både IKFF och Skvinnor har drivit det senaste året är ett svenskt nej till medlemskap i militäralliansen NATO. Ställningstagandet grundas inte minst på oron för vad det skulle innebära för Sverige att vara del av en kärnvapenallians och riskerna för att behöva ha kärnvapen på svensk mark. IKFF har krävt att Sverige måste stå utanför alla NATO:s kärnvapenaktiviteter genom att gå med i FN:s kärnvapenförbud. Även Skvinnor vill att SveKvinnor driver arbetet för fred Det finns en tydlig kopplingmellan kvinnorörelsen och fredsrörelsen. Många är de kvinnor somdrivit på för fred och nedrustning ochmajoriteten av medlemmarna i fredsorganisationer är kvinnor. Trots det utestängs kvinnor ofta från konflikthantering och fredsförhandlingar. Både S-kvinnor och Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF) har länge kämpat för att ändra på detta för att stärka freden. TEXT: KAJSA JANSSON Fred Då Nu
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=