morgonbr i s 31 fräscht här. Jag har försökt byta lägenhet flera gånger men ingen vill ha min lägenhet. Narin fick en lönehöjning nyligen. Men den höjningen åts upp av en ännu större hyreshöjning. Situationen är på flera sätt ohållbar. Det saknas diskmaskin där familjen bor och det är flera trappor ner till tvättstugan, vilket tär på Narins kropp. – Min son kissar på sig varje natt. Så jag går ner till tvättstugan och tvättar varje dag. Hon har eksem och artros. Men värst av allt är oron och känslan av hopplöshet. Depressionen som kommer och går. Stor oro i familjen Och Narin vet att barnen känner av hennes oro. Dottern har börjat ta mer ansvar och säger att de inte behöver köpa sådant som kostar. Hon har slutat att kasta mat. Det värsta är att hon måste säga nej till nästan allt som barnen ber om. Men ibland gör hon undantag bara för att se barnen vara glada. – Ibland köper jag godis eller glass. Bara det billigaste så klart, men jag vill så gärna ge mina barn vad de vill ha. Och när vi lyxar till det får de varsin hamburgare – inga meals – från McDonalds. När vi talas vid är det en vecka kvar till den 19:e. En vecka kvar till barnbidraget och Narin har 1 000 kronor på kontot. Det är svårt att inte uppfatta oron i rösten. Hon borde försöka hitta fler källor till inkomst. Hon skulle kunna hitta ett extrajobb, säger hon. – Om jag hittar ett till jobb så borde jag ta det. Men jag orkar inte. Min kropp orkar inte. Jag jobbar redan heltid och jag är så trött. Tillåter sig drömma… Vi pratar om framtiden. Narin vill helst inte tänka på den, för ibland ser hon bara en utväg, att liksom barnens pappa flytta tillbaka till hemlandet i kurdiska Irak. Men det vill hon verkligen inte. Jag ber henne drömma. Berätta om vad hon skulle vilja ha för framtid. Hur skulle hon vilja bo? Hennes röst blir mjukare. – Om jag fick drömma, då skulle jag vilja bo i ett fint radhus, med en trädgård till barnen. Min son skulle få ha ett eget rum, där han kunde slappna av. Jag skulle bo i ett lugnt område, jag skulle ha ett stort kök. Och så skulle jag ha en liten bil. Jag skulle jobba mindre. Så att jag hinner och orkar. Det är sällan hon tillåter sig att tänka så här. Oftast blir det de vardagliga problemen som hon fastnar vid. Hur hon ska ha råd att vabba. Hur hon ska hjälpa sin son och hur de ska klara veckan innan barnbidraget. Hon är ensam, vilket är jobbigt. Men hon försöker. För barnens skull ger hon inte upp. Och så tänker hon att det måste gå att förändra. – Sverige är ett rikt land. Det kan inte bara vara de som lever i par som kan klara sig. Vi som bor själva behöver mer stöd så att våra barn också kan få bra liv. ● » Om jag hittar ett till jobb så borde jag ta det. Men jag orkar inte. Min kropp orkar inte. Jag jobbar redan heltid och jag är så trött « ▲
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=