20 morgonbris MARKNADSKAOS I takt med att statliga myndigheter får ökade möjligheter att förebygga och upptäcka oegentligheter och bedrägerier blir kommuner och regioner mer lockande måltavlor. Det säger Christina Kiernan, samordnare mot välfärdsbrottslighet på SKR. TEXT: YLVA SÄFVELIN ”Välfärdsbrottslighet finns överallt” SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) definierar välfärdsbrottslighet som att en enskild person, företag eller förening på ett otillbörligt sätt utnyttjar kommuner och regioners välfärdssystem för egen vinning. – Bedömningen som SKR gör är att det finns välfärdsbrottslighet i alla kommuner och alla regioner, och i alla verksamheter där det finns möjlighet att tillskansa sig pengar. Det kan handla om privata utförare i hemtjänst eller LSS som fuskar lika väl som fusk med föreningsbidrag eller alkoholtillstånd. SKR gör inte skillnad på verksamhet i privat och egen regi. Mer arbete krävs Christina Kiernan kan inte säga om det är lättare att fuska i vissa verksamheter, däremot menar hon att visst fusk är lättare att upptäcka. – Det är till exempel mindre komplicerat om man tittar på ekonomiskt bistånd till en person, då kan man undersöka de indivivduella förutsättningarna mycket enklare än om det till exempel handlar om föreningsbidrag eller upphandling. Då måste man både titta på föreningen eller företaget för sig och sedan de individer som ingår och bedöma om de kan anses agera åt förening/företaget. Det krävs mycket mer arbete och tillgång till olika register och uppgifter. I grunden handlar det enligt henne om att det finns en naivitet som leder till bristande kontroll och uppföljning. Sverige har mindre kontroll än många jämförbara länder. – Det måste finnas i varje medarbetares föreställningsvärld att man behöver kontrollera lite mer. Om man kontrollerar förutsättningarna lite mer och följer upp lite mer så kommer man långt. Vi behöver påminna oss om att med rättigheter kommer skyldigheter och skyldigheten i det här fallet kan vara att visa vilka förutsättningar du har. Det handlar bland annat om en så enkel sak som att alla som får bidrag borde visa legitimation, så att man vet att pengarna går till rätt person. Stora belopp Den kriminella ekonomin bedöms av Polisen omfatta mellan 100 och 150 miljarder kronor per år, och av dem beräknas välfärdsbrottslighet och felaktiga utbetalningar stå för 30–60 miljarder. Det är alltså ingen direkt risk att den offentliga sektorn skulle lägga mer pengar på att upptäcka brott än vad brotten kostar skattebetalarna. Men även om kommuner och regioner skulle bli bättre på att avsätta resurser till kontroller kvarstår andra problem. Staten ser över sekretessföreskrifter så att myndigheter ska kunna dela information med varandra men ännu finns inga förslag som gör skillnad för kommunsektorn. – Vi skulle behöva möjlighet att byta information inom kommuner, mellan kommuner och mellan kommuner och regioner och såklart med myndigheter. VAD KAN DU GÖRA SOM FRITIDSPOLITIKER? ● Medarbetarna behöver tid för kontroller och den tiden måste resurssättas. ● Bygg inga separata kontrollstaber utan se till att medvetenhet och tid finns för alla verksamheter. ● Tryck på dina riksdagspolitiker om att välfärdsbrottslighet är ett problem på lokal nivå. Kommuner och regioner behöver samma förutsättningar som statliga myndigheter att bekämpa den. Tips! N
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=