Morgonbris_4-20

morgonbris 29 För Morgonbris läsare behöver kvinnojourerna knappast presenteras. S-kvinnors och kvinnojourernas kamp för kvinnors rättigheter har gått hand i hand i många år. Systerligt och utan egen vinning ger kvinnojourerna stöd och ibland boende till våldsutsatta kvin- nor och deras barn. Genom opinionsbild- ning förs kunskap vi- dare till politiken som driver fram reformer. Kvinnofridsreformer under 90-talet med världens modernaste kvinnofridslagstift- ning, sexköpslagen, samtyckeslagen och vår jämställdhetspolitik vilar alla på S-kvinnors och kvinnojourernas gemen- samma ansträngningar. Nu är dessvärre hela idén med ideella kvinnojourer satt i gungning. Trots alla hyllningstal till kvinnojourerna pågår just nu ett systemskifte. När kom- munerna upphandlar på marknaden istället för att teckna samverkansavtal (så kallade IOP:er) med kvinnojourerna nedmonteras kvinnojourer snabbt runt om i landet. Enligt Socialstyrelsens kartlägg- ning sker en av tre placeringar numera i privatdrivna skyddade boende. Fler än var tredje plats finns idag i privata bolags regi. För sex år sedan var dessa färre än en på tio. Hem för flyktingar har hastigt bytt affärsidé och funnit en lön- sam marknad för skyddade boenden som sällan är placerade där kvinnan har sitt arbete och barnen sin skola. Inte ens i samma kommun. Detta samtidigt som kvin- nojourernas boenden gapar tomma. Möjligheten för kvin- nojourer att erbjuda skyddat boende är nu i fara. Vår regering på väg att införa förbud att driva skyddat boende utan tillstånd. Med tillståndsplikt ställs krav som långt från alla kvinnojourer kan leva upp till utan ökat ekonomiskt stöd från kommu- nerna. Däremot klarar de vinstdrivande bolagen de ökade kraven. De tar helt enkelt ett högre pris för sina tjänster. Är privatisering det bästa för vålds- utsatta kvinnor och barn? Är det en önskvärd utveckling? Vem styr egent- ligen den utvecklingen? Jag påstår att det faktiskt inte är vi som parti som styr längre. Vi överlåter åt tjänstepersoner i kom- muner att slå in på en väg som de facto innebär avveckling av kvinnojourerna. Jag ser hur vi felaktigt anammat upp- fattningen att skyddade boenden är en tjänst som kommunen enligt lag (LOU) är skyldiga att upphandla. Det stämmer helt enkelt inte. Strålande exempel på samverkansavtal mellan kommuner och lokala kvinnojourer finns ett stort antal av, något som också Sveriges kommuner och regioner, SKR, uttalar sig positivt om. Vi S-kvinnor har en klar uppfattning om hur välfärdssamhället bör vara ordnat. Där passar det som nu sker väldigt illa. Den kvinnorörelse som kvinnojourerna utgör är på väg att gå förlorad. Jag uppmanar förbundsstyrelsen och alla S-kvinnor att var vi än är verksamma, i regering, riksdag, region eller en kom- mun att agera för att avstyra att också mäns våld mot kvinnor och barn blir en vinstdrivande affär. Mäns våld mot kvinnor – en lönsam affär? debatt » Nu är dessvärre hela idén med ideella kvinno- jourer satt i gungning. « Elisebeht Markström, riksdagsledamot 1995–2010 ordf. Nyköpings S-kvinnor foto : christine gilljam