24 morgonbr i s Vi har fått en regering och en utrikesminister som säger att utrikespolitiken i första hand ska främja Sveriges intressen. Som om vi inte redan har fått mer än nog av ledare som satt sin egen nations intresse framför vad som är bäst för planeten. Ett första och allvarligt tecken på att regeringen är på fel spår är beslutet att slopa enprocentmålet för utvecklingsbiståndet. I stället ska treåriga budgetramar bestämma biståndets storlek. Med Tidöavtalet bryter Kristerssons gäng en 60-årig svensk tradition på det biståndspolitiska området. Nedskärningen av biståndet sker dessutom i en tid när världen går i fel riktning och behovet av samverkan över gränserna är större än kanske någonsin. Antalet krig och konflikter ökar. Inte minst krävs att vi är generösa i det fortsatta stödet till Ukraina. Demokratin i världen går bakåt i en oroande takt. I dag beräknas bara omkring 30 procent av jordens befolkning leva i en demokrati, och det mesta tyder på att den andelen är på väg att krympa ytterligare. Dessutom lever inte världens länder upp till löftena på klimatområdet. De fattigaste länderna har fullt upp med att möta sina befolkningars akuta behov. Pandemin och kriget i Ukraina har bidragit till att vända den positiva trenden med minskad fattigdom. Biståndsorganisationen Oxfam beräknar att 860 miljoner personer kommer att vara extremt fattiga vid slutet av det här året. När detta skrivs har vi ännu inte fått siffror på vilka områden som ska drabbas när biståndet skärs ner. Regeringen har antytt att det är stödet till olika FN-organ som kommer att minska. Det är en nedskärning som kan vara lättare att sälja in till väljarna, eftersom FN-systemet kan uppfattas som ineffektivt. Men Sverige har alltid trott på internationellt samarbete framför den starkes rätt. Ett andra och lika allvarligt tecken på att regeringen drar år fel håll är skrotandet av den feministiska utrikespolitiken. Den feministiska utrikespolitiken som infördes 2014 av utrikesminister Margot Wallström är ett exempel på hur regeringsmakten kan användas för att påverka världen i rätt riktning. Genom den feministiska utrikespolitiken har Sveriges officiella hållning varit att i alla sina utrikes relationer jobba för att stärka flickor och kvinnors mänskliga rättigheter. Flera länder har tagit efter. Att skrota den feministiska utrikespolitiken samtidigt som kvinnor i Iran är beredda att offra sina liv för att uppnå frihet och flickor i Afghanistan inte tillåts att gå i skolan visar på tondövhet. Behöver regeringen ytterligare bevis på varför en feministisk utrikespolitik är nödvändig kan nämnas att endast 24 procent av världens parlamentariker är kvinnor. Av världens vuxna analfabeter är omkring två tredjedelar kvinnor. Samtidigt som orättvisorna är tydliga har omkring 150 länder lagar som diskriminerar kvinnor. Vi behöver en fredligare och mer demokratisk värld. En värld utan diskriminering och förtryck. Det gynnar oss i Sverige, och det gynnar hela världen. Att tro att vi får det bättre om vi sätter våra egna kortsiktiga intressen i första rummet – det är fel politisk inriktning. ● Det är den växande nationalismen som lett oss fram till den krisande världsordning vi ser i dagmed krig, kärnvapenhot och krympande demokratiskt utrymme, skriver Palmecentrets generalsekreterare Anna Sundström. TEXT: ANNA SUNDSTRÖM, GENERALSEKRETERARE OLOF PALMES INTERNATIONELLA CENTER Vi behöver en feministisk utrikespolitik igen Anna Sundström.
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=