▲ 16 morgonbris Operation Beta handlar om att identifiera och kartlägga vad som kallas högriskaktörer, män som det finns skäl att tro att de kan komma att ta till dödligt våld. Kriminologer på myndigheten har i ett första steg gått igenom ett stort antal ärenden och hittat 16 återkommande riskfaktorer. Det handlar bland annat om män som använt strypvåld som inte har lett till döden, män som är självmordsbenägna, som har överträtt kontaktförbud eller där kvinnan är gravid. (Se de tolv viktigaste i rutan intill.) – Utifrån riskfaktorerna har man gjort bedömningar över hela Sverige, i dagsläget är vi uppe i över 300 högriskaktörer. En paus Regionala så kallade bedömandegrupper tittar på individerna för att se vad som kan göras. En del är mottagliga för att myndigheten tar kontakt och signalerar att man uppfattar att det finns en risk men att det finns hjälp att få. I andra fall går det att hitta att mannen gjort något annat brottsligt som det går att ingripa mot, till exempel genom kontaktförbud eller – i bästa fall, enligt Petra Lundh – genom att frihetsberöva. – När man blir frihetsberövad finns det ett fönster när man är mer mottaglig att ta emot hjälp. Kvinnor och barn får också en andhämtningspaus, det kanske går att få in dem på skyddat boende. – Jag tycker att jag har sett en glidning från när jag var ny i systemet, när man fick nys om de här brotten var de nästan självhäktande. Det är inte lika vanligt i dag. Men det händer mycket här också, jag vet att till exempel i polisområde Väst har de ökat häktningsfrekvensen otroligt mycket för de här brotten. Polisen jobbar vidare för att lära sig att förebygga mäns våld mot kvinnor, berättar hon. Tillsammans med Åklagarmyndigheten har de en grupp, ”haverikommissionen”, som noga går igenom mord i nära relationer för att titta på om man hade kunnat göra mer för att förhindra det. Polisen prioriterar enligt henne mäns våld mot kvinnor på alla nivåer, från den strategiska ledningsgruppen och att hon själv ofta är ute och pratar om frågan, hela vägen ut till ingripandepoliserna och utbildningar av nya poliser och civila brottsutredare. – Alla som jobbar inom Polisen måste förstå hur man kan tänka och vilka frågor som ska ställas och så vidare. Det är ju inte så att polisen tycker att det här är ett mindre allvarligt brott, det som har varit svårt har nog varit att även om man känt en oro har man inte vetat vad man ska göra om ingen vill säga någonting. Nu har vi ett system för att fånga upp den här oron och jobba vidare med de presumtiva gärningsmännen. Att vända utvecklingen är inte gjort i en handvändning, men hon tycker absolut att de ser resultat. Utredningsresultaten har blivit bättre och de har redovisat fler brott till åklagare i år. – Men framför allt är vårt förebyggande arbete på en helt annan nivå. Sedan kommer det alltid att vara otroligt svårt att mäta effekten av det, det man får mäta är vad vi har gjort. Låg status Petra Lundh kan hålla med om att det tidigare funnits en känsla av att det haft lägre status att jobba med här brotten, men säger att det håller på att ändras. – Det handlar mycket om att vi har börjat fokusera på gärningsmannen i stället för på brottsoffret. Det väcker – vad ska jag säga – polisens jaktinstinkt. Petra Lundh sitter i en bil från Malmö till Jönköping under intervjun. På förmiddagen har hon besökt ett projekt där det arbetas enligt en metod som kallas ”Trygg relation fri från våld”, där polisen samarbetar med kommunen och kriminalvården och även med kvinnoorganisationer. KVINNOFRID » Det här är alldeles för allvarlig brottslighet för att bara några engagerade eldsjälar ska syssla med det.«
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=