34 morgonbris Bokrecension Lämna bort barnet och glöm Recension av Margareta Perssons bok Lämna bort barnet och glöm, utgiven av Hjalmarson & Högbergs bokförlag i maj 2024 ”Det är lika bra att hon blir kvar här, för det blir inget av henne, skaffa ett nytt barn!” Läkarnas råd till Yvonne Björkmans föräldrar, när hon föddes med ryggmärgsbråck 1962. Här är lika med en institution. Margareta Persson har kartlagt en mörk period i vår socialhistoria. Det är knappt att jag tror att det är sant när jag läser utdragen ur de 31 djupintervjuer som Margareta skildrar i sin bok. Det verkar som om man trodde att ett funktionshandikappat barn inte kunde känna som andra barn. Nu beter vi oss gudskelov inte så här mot barn och föräldrar, men en del attityder och föreställningar lever kvar, menar Margareta. De behandlingar som barn utsattes för var visserligen på 60- och 70-talen. Men fortfarande riktas ju en hel del kritik mot till exempel SIS-hemmen. Frågan är om institutioner någonsin kan ersätta en kärleksfull familj. Ett problem är att alla familjer inte är kärleksfulla. Utifrån intervjuerna har Margareta beskrivit några stora institutioner som vi skapade på denna tid: Tomteboda för synskadade, Eugeniahemmet för rörelsehindrade barn, Sagåsen för utvecklingsstörda. Hon är också kritisk till att barnen skulle göras ”normala” i någon sorts rehabilitering. Lära sig att gå om man hade ryggmärgsbråck till exempel. Jag minns att det berättades om en söt flicka som alla älskade, men som såg verkligen avvikande ut när hon efter mycket möda hade lärt sig gå och ingen just då uppskattade det. Margareta har också gått igenom ett stort antal, närmare elva, kvinnotidningar för att se om de tar upp något om funktionshinderbarnens situation. Det är mycket ovanligt. Ett undantag utgör vår egen Inga Thorsson, ordförande i S-kvinnor på 50-talet. Hon var socialborgarråd i Stockholm och skrev i sina ledare i Morgonbris om detta. Hon intresserade sig alltså inte enbart för att arbeta mot atomvapen, utan såg också de nära samhällsfrågorna. Boken utmynnar i krav på en sanningskommission för samtliga funktionshindrade barn (som vid det här laget är ganska gamla) och gärna skadestånd. Men det viktigaste är den sociala upprättelsen, menar Margareta. Nu finns det en sanningskommission, men den omfattar enbart förståndshandikappade barn med till exempel Downs syndrom. Måtte vi driva dessa frågor gentemot partiledningen genom våra kvinnoklubbar. Det är nog dem man får hoppas på! KERSTIN SANDELIUS LENNARTSSON Dom mot man som hotade S-kvinna ”Om inte sd vinner spränger vi er”. smshotet som skickades till S-kvinnan Nasra Alis telefon på valdagen 2022 polisanmäldes och ledde till åtal. I höstas kom domen. Förövaren dömdes för olaga hot. Det är en unik dom eftersom det är den enda av 55 polisanmälda fall som har lett till ett fällande beslut. Vad kände du när du fick sms:et? – Jag blev rädd och sedan blev jag arg. Tidigare hot som jag har fått har handlat om att jag är kvinna och invandrare. Det här sms:et handlade om partiet. Det var det som var det mest skrämmande. – Det är så mycket hat och hot som man får utstå som kvinna och förtroendevald. Ofta rycker man på axlarna åt dem, för att de är så många att man inte orkar hantera det, säger Nasra Ali. Vilka råd vill du ge till kvinnor som utsätts för hot och hat? – Anmäl. Anmäl oavsett om du tycker att avsändaren är ett troll eller någon som du bara rycker på axlarna åt. För det måste finnas i statistiken hur mycket skit man får. Även om det inte blir åtal alla gånger förs statistik och den måste visa verkligheten. Hade jag gett mig själv råd när jag var S-studenters förbundsordförande så hade jag sagt ”anmäl allt”. Ta printscreens och anmäl allt, säger Nasra Ali. Nasra Ali.
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=