Morgonbris_3-4-2021

30 morgonbr i s eu - val internationellt f i l i p p i ne rna lockan är 11 på kvällen lokal tid i Qatars huvudstad Doha när jag når den 44-åriga migrant- arbetaren Marites Garcia över telefon. Arbetsdagen hos familjen hon bor och jobbar hos är just avslutad. Klockan sju börjar hon igen och jobbar fram till elva på kvällen. Inga lediga dagar. – Det händer att jag får en timme över när det minsta barnet sover. Och ibland låter frun i huset mig gå till kyrkan, berättar hon. Marites Garcia tar hand om fyra barn som är sex år och yngre. En annan hushållsarbetare lagar mat och städar. Marites egna söner på Filippinerna är 25, 21 och 11 år men med dem pratar hon sällan. När hon slutar jobba har de sedan länge lagt sig. Ändå klagar hon inte. – Jag har tur som blir så väl behandlad av min arbetsgivare, säger hon. För Marites Garcia har betydligt värre erfarenheter. När hon först reste ut till Saudiarabiens huvudstad Riyadh år 2016 lånade familjen ut henne till olika släktingar. Arbetsbördan var enorm. Marites fråntogs sina telefoner och i det sista hemmet blev hon hotad, avklädd och misshandlad. Kokhett vatten kastades mot henne. Hon sov i vardagsrummet och lönen såg hon inte till på flera månader. – De behandlade mig som ett djur, säger hon. Marites Garcia skickade genom vänner desperata hjälpmedde- landen till den filip- pinska ambassadens migrantarbetssektion och lyckades lämna familjen. Väl tillbaka i Filippinerna – helt utan pengar - hjälpte organisationen Center for Migrant Advocacy (CMA) henne att starta en juridisk process för att få ut obetalade månadslöner. Arbetsexport CMA har lång erfaren- het av att ge stöd till utsatta migrantarbetare. Organisationen startades 2004 och deras fokus är kvin- nor med jobb i arbetsmiljöer som ofta är oreglerade och där inspektörer inte kan göra kontroller. – Vi arbetar nära filippinska myndig- heter och olika föreningar av filippinska migrantarbetare, berättar Ellene Sana, chef för CMA och dess medgrundare. Det var under Fer- dinand Marcos admi- nistration på 1980-talet som den filippinska re- geringen började skapa en mer systematisk arbetsexportpolitik. Det skedde främst för att dämpa social oro orsakad av massiv in- hemsk arbetslöshet och för att få in utländsk valuta från pengaöver- föringar. Idag arbetar över tio av landets 108 miljoner invånare utomlands, vilket gör Filippinerna till ett av de största exportlän- derna för arbetskraft. CMA ägnar mycket kraft åt att utbilda och informera i frågor som rör kvinnliga arbetskraftsmigranters situation, till- gång till rättsväsende, etik vid anställ- ningsförfarandena och om den roll som En av tio filippinska medborgare jobbar utomlands och skickar hem pengar, remitteringar, som globalt beräknas uppgå till tre gånger biståndet i storlek. En hård tillvaro där arbetsgivarens goda vilja reglerar livsvillkoren. Organisationen CMA jobbar med att hjälpa utsatta migrantarbetare. text : Karin Elfving foto : Teresita Galvez/ILO AsiaPacific ● Cirka 10 miljoner eller ungefär 10 procent av Filippinernas befolkning bor och jobbar utomlands.Varje år förmedlar filippinska myndigheter jobb utomlands till två miljoner filip­ pinare. ● Drygt hälften av de filippinska migrantarbetarna är kvinnor. ● Runt 62 procent av kvinnorna jobbar med hushållsarbete. Sjukvård, hotell och service­ arbete samt arbete på kryss­ nings och lastfartyg är också vanligt. Arbetet är ofta mycket lågavlönat. I genomsnitt arbetar arbetsmigranterna 16 timmar per dygn. källa : cmas webbplats Filippinska Marites Garcia jobbar 16 timmar per dygn: ”Jag har haft tur med min arbetsgivare” K Marites Garcia med tre av barnen som hon tar hand om.