Morgonbris_3-4-2021

morgonbr i s 41 Hundra år av sorg och strid, av sys- terskap och segrar. Och framåt måste vi alltjämt, tillsammans, för att garantera kvinnor överallt samma rättigheter som män, skriver Margot Wallström. På det svartvita fotot finns tre unga systrar. De poserar nära varandra, i hemsydda klänningar och nylagt hår. Glada och förväntansfulla, ser det ut som. Men för två av dem skulle livet bli kort, i en tid när tuberkulosen härjade, medan den tredje systern fick leva i nästan 100 år. Jag tänker på dem – mammas syst- rar – när jag ska skriva något om vad vi ska fira nu när den kvinnliga rösträtten och demokratin blir ett sekel gammal. Kvinnoliven framträder, generation efter generation. Deras strävanden, kärlek och drömmar. Deras bekymmer och möjlighe- ter, för det mesta oupplösligt förknippade med barnens. Och så tänker jag på alla de kvinnor jag mött runt om i världen, under mitt uppdrag för FN eller som utrikesminis- ter. Hur innerligt de hatar krig och våld. Hur fattigdom och sjukdomar begrän- sar deras och barnens liv. Hur mycket styrka de kan uppbåda och vill använda för att ändra sitt, familjens och det egna landets öde. Att de håller hoppet vid liv. Den unga kvinnan som hade hållits fången av en gerillagrupp i flera år, burit vapen, fött två barn i djungeln och till sist räddats av kvinnoaktivister – gav aldrig upp. Hon var be- slutsam: hon ville ändra styret i sitt eget land och hon såg en bättre framtid för sina barn. Att få gå i skola var också för mina mostrar den första vik- tiga livsdrömmen. Utbildning föränd- rar livet för flickor överallt i världen. Detsamma gäller förstås hälso- och sjukvård, tillgång till preventivmedel och abort. Politiska reformer som sär- beskattning, barnomsorg och föräldrale- dighet har gjort det möjligt för kvinnor att förvärvsarbeta och bli självstän- diga. Men våldet som drabbar så många kvinnor över hela världen har inte kun- nat reformeras bort. Och när våldtäkter används som vapen i krig och konflikter lämnar det outplånliga spår, inte bara i en människa utan i hela samhället. När kvinnor deltar i fredsförhandling- ar kommer fler förslag upp på bordet och fredsavtal som skrivs under av kvinnor håller längre. Så mer kvinnor= mer fred. Med vår feministiska utrikespolitik har vi plöjt väg och lyckats inspirera andra länder. Hittills: hundra år av sorg och strid, av systerskap och segrar. Framåt måste vi, tillsammans. För att garantera kvinnor överallt samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter som män. Och kom ihåg den här strofen ur Tadeusz Rozewicz dikt om gamla kvinnor: ”... Bara dumbommar skrattar åt gamla kvinnor fula kvinnor, arga kvinnor När de dör flyter ur ögat en tår och förenar sig vid munnen med en ung flickas leende…” Margot Wallström Tidigare utrikesmi- nister i regeringarna Löfven I och II krönika margot wal lst röm Jag tänker på dem, min mammas systrar » ...hon ville ändra styret i sitt eget land och hon såg en bättre framtid för sina barn « foto : ylva säfvelin / aip