11 REFLEX 1/22 MedLeMSBeRäTTeLSeR – FORSKNING OCh dIAGNOS att jag snart skulle sitta i rullstol. Jag hade inte det mentala för att hantera det. Den som i dag vill läsa på omMS gör klokt i att läsa på Neuros hemsida. Efter ungefär ett år hamnade hon på en MS-skola på neurologen i Falun. Där träffade hon andra med MS och såg att det var vanliga unga kvinnor som hon själv. Hon träffade arbetsterapeuter, fysioterapeuter och kbt- terapeuter och tränades i hur hon kunde leva med sjukdomen. – Det jag lärde mig var att man inte behöver ge upp. Jag kan påverka hur jag hanterade att jag fått MS. Till slut kunde jag landa i insikten. I samband med MS-skolan började hon använda sig av strategier för att må bra. Hon började på nytt träna efter att ha slutat när hon fick diagnosen. – Jag förstod att träningen skulle börja få mig på rätt spår. Och man kan öva sig i att må bra. Mår jag bra tycker jag inte symtomen blir lika jobbiga. Tankarna får frid Löpningen betyder i dag mycket för henne. När hon springer får tankarna frid. Även om det varit tufft i perioder säger hon att hon skaffat sig verktyg för att hantera svårigheter i livet. – Jag har i dag erfarenheter som gör att jag bättre klarar livets utmaningar. Till någon som nyligen fått diagnosen MS vill hon förmedla vikten av att det är början på något nytt som man ofta kan påverka. – Man måste få tid att sörja men när man kommer ut ur den första akuta fasen behöver man hitta en riktning. Stolt familj I dag är hennes familj stolt över henne för den resa hon gjort. De följer med när hon tävlar och föreläser för andra med MS. De ser att hon är på en ny plats i livet. I dag arbetar hon som specialpedagog och driver ett företag som heter Run for MS. Hon skriver krönikor, bloggar och föreläser om vad man som patient kan göra trots att man har en sjukdom. – Jag vill skicka med att man kan göra mycket för att må bra, som att minska stillasittandet och göra det man kan. Man behöver också lära sig att be om hjälp. Hon har träffat många med MS och har förstått att vården är ojämlik. – Så som jag har det i Falun har inte alla det. Alla har inte en MS-skola eller magnetröntgas lika ofta. Det är synd. Alla borde behandlas på samma sätt i hela Sverige. TEXT: ALFRED SKOGBERG FOTO: LINDA WIGREN ”Det jag lärde mig var att man inte behöver ge upp. Jag kan påverka hur jag hanterade att jag fått MS.
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=