8 REFLEX 1/22 MedLeMSBeRäTTeLSeR – FORSKNING OCh dIAGNOS runt. Första tiden hemma var oerhört svår. Jag kunde överhuvudtaget inte röra mig. Om jag behövde gå på toaletten när hemtjänst inte var hos mig fick jag larma genom att använda talfunktionen på mobilen som låg på kudden. Nu är det som natt och dag. Jag kan gå med rullator inomhus. Jag kan till viss del använda mina händer. Jag både simtränar och gymmar. Rehab har betytt jättemycket. När jag var förlamad och kunde komma ner i badet för simträning och känna att jag på något litet sätt kunde röra mig var det fantastiskt. Det är det som är grejen med den här sjukdomen att man kan komma tillbaka med hårt jobb. Men jag lider av att inte orka så mycket som förr. Hjärnan blir så trött av intryck. Sjukdomen kan komma i skov och jag vågar inte planera för framtiden. Men jag har sex barnbarn och det är den stora sorgen, att jag har missat två år av deras uppväxt. Och jag har inte kunnat hjälpa till som jag har velat. Men det är målet, att kunna vara mer med mina barnbarn och hjälpa till. TEXT: ALFRED SKOGBERG ena ögat tejpades med kirurgtejp så att Lena Bergsten skulle kunna se. Foto: privat efter sjukhusvistelsen hade Lena Bergsten svårt att gå och tränades i en gå-robot. Foto: privat ”Jag var fruktansvärt rädd för att de inte skulle förstå att jag var helt medveten.
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=