Reflex_2-21

11 REFLEX 2/21 NEuRo dIN RöST – REPoRTAGET Pandemin skapar förskjuten vård Nu under pandemiåret har tyvärr många förlorat sin rehabilitering eller i bästa fall endast fått den kraftigt reducerad. Dels själv­ valt för att man inte vill eller kan besöka sin rehabiliteringsanläggning av karantänsskäl, dels för att man inte kunnat erbjudas rehabi­ litering. Rehabiliteringspersonal har tvingats neka patienter tillträde, i vissa fall på grund av smittorisk, i andra fall på grund av mycket begränsade möjligheter att ta emot patienter i mottagningsverksamhet då personalen istället behövt arbeta mycket i covidvården. Knepigt att få praktisk funktion Individuella rehabiliteringsplaner har neuro­ rehabteamen jobbat mycket med under flera år, men det är en utmaning att få det att fungera i praktiken. Prioriteringar utifrån patientens behov, mål, uppföljning och dokumentation fungerar bra på pappret. Men för många perso­ ner med livslånga diagnoser handlar det om väldigt långa kontakter med olika yrkeskatego­ rier som är involverade i olika tidsintervall som ofta går omlott. Det gör det svårt att få det att fungera i praktiken. Men teamen berättar att detta ska de jobba extra mycket med nu i år, för att få det att fungera bättre framöver. Bland annat måste sjukvårdsregionens administrativa system anpassas för att bättre stödja rehabilite­ ringsarbetet. Och i regionens plan ingår ett byte av journalsystem inom en relativt snar framtid. Hjälper patienterna med målbilder –Vi är många olika yrkesprofessioner som ser varje patient med olika ögon. Vi försöker fånga upp och ringa in vad patienten vill och har för förväntningar. Dels vad patienten vill kunna göra framöver i livet och i samhället, dels förväntningarna på oss i rehabiliteringsteamen, säger Ewa Niemi Andersson och fortsätter: – Utifrån det sätter vi upp mål tillsammans med patienten. Det är viktigt att det är patien­ tens målbild som styr. Vi hjälper bara till och ser till att målen kan utvärderas, så att patien­ ten ser att framsteg görs. Det är viktigt att patienten får se förbättringar och det är också viktigt för oss att vi kan se att vi bidrar till förbättringar för patientens hälsa och livskva­ litet, trots en neurologisk diagnos som orsakar olika funktionsvariationer. Gott samarbete i teamen ger fördelar Dietisten Sara Dahlin jobbar i flera olika vård­ team, men hävdar att det är något särskilt med sammanhållningen här i rehabiliteringsteamen. – Det är ett prestigelöst samarbete där vi delvis tangerar varandras kompetenser och det är fint. Det gör att vi kan fånga förändringar i patientens behov även om det ligger utanför den egna professionen. Vissa patienter har ett stort vårdbehov och har många vårdkontakter. – Då behöver inte flera av oss kontakta perso­ nen utan det räcker att någon av oss gör det och eftersomvi känner till varandras kompetenser väl, så kan vi lotsa patienten rätt till den kollega som behövs för någon särskild rehabinsats. – Vi sätter verkligen patientens behov i centrum och prioritering på vad som är vikti­ gast att göra rehabmässigt, säger Sara Dahlin. Med patienten i livets alla skeden Rehabkoordinatorn Mikael Hellberg trivs också bra i deras samarbete och understryker vikten av helhetssynen på människan i deras arbetsuppgifter: – Våra patienter har kroniska livslånga sjukdomar och vi i neurorehabteamen är med patienten i livets alla skeden och vi ska ge varje patient en bra ordentlig rehabilite­ ringsinsats så långt det bara går, säger Mikael Hellberg. HÅKAN SJUNNESSON Neurologisk rehabilitering sker på många olika sätt för att livet ska fungera så bra som möjligt för en person med neurologisk mångårig diagnos. Allt från att träna tal, sväljförmåga och kogni- tiv förmåga till att träna upp förlorade muskelfunktioner. Foto: Håkan Sjunnesson