19 REFLEX 4/22 TeMA: åReTS neUROTOMTe Försäkringskassans krav gör det svårt att göra rätt En neurologisk diagnos kan leda till olika symtom. En del är påtagliga och lätta att förklara och bevisa. Andra är osynliga men inte desto mindre har de potential att påverka livet på ett mycket negativt sätt. Objektiva fynd är sådant som läkaren kan se, som kan bekräftas med olika undersökningar, vilket är absolut omöjligt vid flertalet diagnoser och tillstånd. När jag pratarmed Neuros medlemmarmöter jag ofta frustration och uppgivenhet över att inte bli bemött utifrån sin egen berättelse i den situation de befinner sig i. Många är vana att om och om igen behöva vända ut och in på sig själva för att nå fram till diverse olika vård- och myndighetskontakter. Att överklaga ett beslut från Försäkringskassan tar både tid och mycket av den kraft som behövs för att må bättre. Försäkringskassan ställer krav på underlaget då en ansökan om insats skickas in. Det är som sig bör. Problemet är att underlaget förväntas ha en nivå av precision och någon sorts objektivitet som inte är vetenskapligt gångbart och det har under lång tid varit nästintill omöjligt för läkare att veta hur de ska formulera sig för att ett sjukintyg ska godtas. Effekterna av detta arbetssätt har lett till mängder av avslag. Kravet på objektiva undersökningsfynd har kritiserats hårt och frågan har nu nått högsta instans. Försäkringskassan har dessutom i en egen skrivelse till domstolen vänt och menar att det istället bör göras en helhetsbedömning och att samtliga relevanta uppgifter bör ligga till grund för denna bedömning. Trots omsvängningen ser vi på Neuro att svårigheterna i Försäkringskassans ansökningsprocess kvarstår och att utvecklingen går alltför långsamt. Neuro har under hösten haft ute en enkät hos våra medlemmar gällande socialförsäkringen. I denna enkät och följande analys kunde vi notera frekventa kommentarer om just svårigheten att få det medicinska underlaget tillräckligt tydligt för att få igenom rätt till ersättning eller annan insats. Sammanfattningsvis kan sägas att det saknas både en fungerande dialog mellan vårdgivaren och beslutsfattande myndighet, men också en pedagogisk tydlighet omvad som krävs för att få tillgodogöra sig de olika rättigheter som finns inom socialförsäkringssystemet. I dagarna kom också domen från Högsta Förvaltningsdomstolen som konstaterar att även läkarintyg där bedömningen i huvudsak grundas på den försäkrades uppgifter kan räcka för att arbetsförmågan ska anses nedsatt i den utsträckning som krävs. Vi får hoppas att detta leder till verklig förändring i behovsbedömningen framöver. TEXT: MARIA LILLIEROTH Maria Lillieroth är Neuros juridiska rådgivare. Foto: Alfred Skogberg
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=