MEdLEMSBERäTTELSE Linn Andersson hade nyligen kommit hem från Afrika där hon under två månader gjort fältstudier som en del i socionomprogrammet. Hon var vältränad och pigg. Det var den 22 maj 2017 och hon skulle träna med en kompis i Umeå där hon studerade. Att hon strax skulle vara med om något livsomställande fanns inte på kartan. – Jag brukade träna nästan varje dag. Just den här dagen skulle vi värma upp med benböj med stång. Då knäppte det till och en varm känsla spreds i nacken. Därefter kom huvudvärk. LinnAndersson satte sig ner och väntade på att kompisen skulle träna klart. Men huvudvärken ökade i intensitet. Så småningom kom hon hem och funderade på om symtomen kunde vara tecken på malaria. Hon tog sig till vårdcentralen som skickade henne vidare till akuten på Norrlands universitetssjukhus. Där trodde de först att det handlade om uttorkning och hon fick stanna kvar över natten. Dagen efter konstaterade de en blödning. – Klockan sex på morgonen ringde jag min syster och meddelade att jag levde men att jag inte mådde bra. Sedan opererades jag. När jag vaknade upp hade min mamma tagit sig från Alingsås till sjukhuset i Umeå. Blödningen stoppades En medfödd kärlmissbildning hade spruckit. Det hade kunnat inträffa närsomhelst. Men där och då kunde inte sjukhuset göra mer. De stoppade bara blödningen. Det fanns rester kvar av kärlmissbildningen. När som helst kunde den spricka igen. LinnAndersson var kvar på sjukhuset i 1,5 veckor. Till att börja med hade hon svårt att gå. Höger sida var nedsatt. Hjärnan var svullen. – Jag fick ta mig frammed gå-bord och hade svårt att äta. När hon så småningom kunde lämna sjukhuset tog hon sig till föräldrarnas gård utanför Alingsås. Tankarna snurrade och hon hade svårt att förstå vidden av det som hänt. – Jag visste att mer undersökningar skulle göras och tänkte att jag nog skulle ta mig tillbaka för att plugga vidare. Nu hade jag ju sommarlov och tre månaders ledighet. Då borde jag kunna fortsätta när terminen började på nytt. Ny operation Men i september fick hon besked om att en ny operation väntade. Det var som en mardröm och hon kraschade. Under operationen i februari 2018 tog de sig in med en kateter i ljumsken. Ingreppet tog nästan sju timmarmen kärlmissbildningen satt så illa att de inte vågade fortsätta. Så i augusti 2018 strålbehandlades hon. Detta så att ärrbildning skulle uppstå så att kärlmissbildningen skulle skrumpna. Hon fick höra att det kunde ta fem år för att se resultatet. Och det tog lång tid. Flera år gickmen så i fjol röntgades hon och därefter fick hon besked: Strålbehandlingen var lyckad. Kärlmissbildningen hade skrumpnat. Fram till dess hade hon haft förhöjd riskmen nu kunde hon friskförklaras. Konsekvenser Trots allt hade hon haft tur. Blödningen hade kunnat ske när hon befann sig på resa i Afrika. Det finns två hålrum i hjärnan där blödningen uppstod. Blodet rann åt ena hållet. Hade det runnit åt det andra hade hon varit helkroppsförlamad. Som en konsekvens av hjärnblödningen har hon nedsatt känsel i höger hand. Utöver det är hon ofta hjärntrött. – Den kämpar jag med, säger hon. Hon sover lunch varje dag och söker – Linn Andersson ” Det handlar inte om att orka, för det gör man inte alltid, det handlar om att aldrig ge upp. 27 REFLEX 4/23
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=