Personlig assistans via LSS. En ständigt attackerad rättighet. Jag har följt den personliga assistansen sedan reformen kom 1994. Både i mitt yrkesliv, och i min roll som assistansanvändare. Assistansen för mig och många andra har inneburit att vi har kunnat leva någorlunda jämlikt som andra i samhället. Assistansen skulle vara den pusselbit som gjorde våra liv kompletta. Den skulle vara en ersättning för andra insatser och ge trygghet och helhet. Funktionsnedsättningen styrde behovet, hur mycket och hur ofta du behövde assistans. Men livet formade vi själva, precis som vem som helst. Under de årtionden jag haft personlig assistans har reformen genomgått stora förändringar. Den ersättning som ska täcka assistentlöner, arbetsmiljöinsatser, utbildning, assistansomkostnader och administration blir allt mindre samtidigt som lönerna blir lägre. Det gör det svårt att rekrytera nya assistenter. De nya skarpa reglerna om dygnsvila försvårar en redan problematisk rekryteringssituation för assistansanvändare med jourtid på natten. Ökade krav om kontroll och tillsyn var tänkt att få bukt med välfärdsbrott. Men i stället riskerar den att inkräkta på den assistansberättigades integritet och minska assistansanvändarens frihet och självbestämmande. Maria Lillieroth är Neuros juridiska rådgivare. Foto: Alfred Skogberg Alla känner inte till vilka rättigheter man har i mötet med vården. Och det är mycket som påverkar. Neuroförbundets juridiska ombudsman Maria Lillieroth går igenom det alla bör känna till. 8 REFLEX 4/23 PÅ RäTT SIdA
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=