TF-Bladet_1-11

6 TF-BLADET NR 1/2011 INFORMATION In Memoriam Sven Berggren Sven Berggren, vår vän och före detta ordförande i Gävleborgs distrikt, har efter lång tids sjukdom lämnat oss. Gävleborgs läns distrikt bildades i Hälsingland1986 avSixtenSärnholm, som var en av dem som startade Tf 1978. Sven blev vice ordförande året därpåoch1988övertogSvenordföran- deskapet. Därmed flyttades verksam- heten till Gävle. Sven skrev en mängd skrivelser till politikerochtjänstemänochhademånga kontakter med beslutsfattare i Lands- tinget. Han lyckades därmed få till stånd en samrådsgrupp och ett vård- lag. Han kämpade också för att Tf skulle accepteras och bli medlem i HSO. 1990 adjungerades Tf till Handikappföreningarna. Samma år lämnade Sven ordförandeskapet i Tf och flyttade sedan till sin födelsestad Hjo, där han tillbringade sina sista år. Sven var oförtruten i sina ambitio- ner att sprida kunskap om amalgamet. Vi minns med saknad Sven som en mycket hjälpsam, stödjande och gene- rös person, som ständigt uppmuntrade oss i vårt fortsatta arbete för Tf. Vår kontakt med Sven fortsatte under alla år ända fram till hans bort- gång. Maj-Britt Klockare, ordförande Ewa Maletic, sekreterare i Gävleborgs läns distrikt Monika Sommerstrand, Varberg, Hal- lands distrikt, har lämnat oss i stor saknad. För 25 år sedan tog Monika Som- merstrand (Karlsson) kontaktmedmig, Margaretha Molius, efter en debattar- tikel i Göteborgs-Posten, där jag tagit upp riskerna med kvicksilverarbetet för tandsköterskorna i tandvården. Monika var själaglad, då hon menade ”att nu var vi två som skulle kunna hjälpas åt att föra arbetsskadefrågan framåt.” Jag minns att mitt svar till Monika blev att ”det säkert inte räckte med oss två utan att för att visa på skadlig inverkan av kvicksilvret be- hövde vi vara fler”. Redan då hade hon kontakt med många andra sjuka tandsköterskor och med Mats Hanson och Tandvårds- skadeförbundet. Detta blev upptakten till ett kvarts sekels intensivt arbete för något som borde ha varit en självklarhet – att oskyddat arbeta med kvicksilver da- garna i ända inte kunde vara nyttigt. Hon var den som i mitten av 1980- talet tipsade oss om läkare med kom- petens, om Tandvårdsskadeförbundet samt ommånga andra somvar i samma situation. Hennes engagemang innebar, att vi började samla inmaterial. Honoch alla andra fick alltid höra att problemen var In Memoriam Monika Sommerstrand psykiskt/inbillningssjukt betingade, att man åt för mycket fisk eller var sjuka av att enbart läsa symptomen i Tandvårdsskadeförbundets symtom- lista. Monika var den som först av alla vågade gå ut i media med sin historia, något som krävde mod, eftersom de gamla kollegerna inte blev välvilligt inställda. Många sade upp bekantska- pen med Monika för att hon vågade ta upp ett allvarligt samhällsproblem. Genomatt visa, att amalgamet också innebar en arbetsmiljörisk ledde till stora problem. Ingen skulle få arbetsskadorna erkända. Monika blev pilotfall, något som innebar att när avslaget kom, blev hon oerhört besvi- ken och orkade inte längre med sitt engagemang i distriktet eller som råd- givare. De arbetsmiljöproblem, som hon slog larm om, har visat sig vara en av de värsta arbetsmiljöskandalerna i modern tid.Hon fick inteupplevagläd- jen hur man i Norge nu har brutit isen och fått arbetsskadorna godkända. Monika var en av dem som startade debatten i Sverige och såg till attmedia rapporterade på senare år. Hon utsågs därför till hedersmedlem i Tandvårds- skadeförbundet för några år sedan. NuharMonikaSommerstrand läm- nat oss. Heder åt henne, vi skall min- nas hennes engagemang, trots att hen- neskvicksilverförgiftning innebar stora påfrestningar med svåra komplikatio- ner under alla år som vi fick förmånen att känna henne. Hallands distrikt, MargarethaMoliusTrollhättan; Ann-MarieNilssonLuleå, Monica Nilsson Åhus, Ellinor Lindblom Västerås, Berit Johansson Tvååker samt många andra medsystrar runt om i landet.