TF-Bladet_1-13

14 TF-BLADET NR 1/2013 INFORMATION H urmångaanekdoter avsamma slag ska man behöva sam- manföra, för att det ska bli intressant rentmedicinskt?OlleRedhe fick på sin tid svaret från herrarna på Socialstyrelsen när han visade på sina fina resultat avamalgamsanering: ”Om du så kan få hundra personer att resa sig ur sina rullstolar med din behandling, så kan vi på Socialsty- relsen inte ta någon hänsyn till detta. Vi måste ha vetenskaplig bevisning att rätta oss efter” . Däremot räcker det om en profes- sor lanserar en metod för att häva en infektion kring en rotspets med en rotspetsamputationmed retrograd rot- fyllning. Tekniken går ut på att man öppnar till rotspetsen, borrar bort c:a en tredjedel av roten och, efter att ha holkat ur en millimeter av rotkanalen, fyller denna med en tät fyllning. Tidi- gare gjordes denna vanligtvis av amal- gam. Här går vetenskapen isär. Man kan nämligen såga av roten vinkelrätt mot tandens längsaxel eller snett framåt så att den stympade rotytan blir lättare tillgänglig. Jag ska inte ta upp alla de fiffiga instrument som uppfunnits för att borra runt ett hörn i en ½ mm stor kanalmynninghalvvägs in i en ständigt blödande benhåla och få det hela torrt Rotfyllning, del 3 patienterna berättar för mig om betydelsefulla för- bättringar av sin hälsa efter utdragning av rot- behandlade tänder, så är det naturligtvis bara en anek- dot. Om en tydlig förbättring eller försämring av ett hälsotillstånd inte kan härledas med vetenskapliga kri- terier, så blir den en anekdot. Att förpassa en händelse till anekdoternas hörn, fritar den professionelle från all skyldighet att på något sätt behöva förklara, intressera sig för eller avfärda ett sammanhang med ett motbevis. för att kunna göra en tätochtorr fyllningsom ska garantera att inga av de bakterier, som befinner sig inuti tan- den, slipper ut. Det har vetenskap- ligtvisat sig, attdeplan- slipande tandläkarna har gjort en rätt skuren rot (fig. 1), som inte låter någramikrotubuli ligga öppna och pytsa ut bakterier, under det att de snedslipande kollegerna har bäddat för en fortsatt bakterie- invasion runt roten ge- nom sin vetenskapliga ignorans. Att sedan båda lägren använt sig av amal- gam för att åstadkomma en tät rotfyll- ning, vittnar om en avsaknad av de mest elementära fysiska kunskaper, vilka vi fick lära oss i tredje klass i realskolan, nämligen attmetaller korr- oderar i fuktigmiljö. Numera har flera tandläkare gått över till att ”täta” med ett cement istället, som ska hålla vad fabrikanten lovar. Emellertid har fortfarande de flesta rotspetsoperationer lagats med amalgam. Resultatet när man drar ut en sådan tand visar korrosionsrester djupt inne i benet och en knappast tät, upprostad amalgamplugg i tandens ände (fig 2). Metoden är dyr och behäftad med en nästan uppsluppen chansning på att det ska gå bra. För det gör det ibland. Benet läker ut runt rotspetsen och det hela ser bra ut. Emellertid finns bakterierna kvar inuti tanden. De har bildat en biofilm inuti dentinkanalerna, där de rör sig skyddade och organiserat. MingodevänRoberto, pensionerad chef för vårt sjukhuslaboratorium och specialiseradpåbiofilmisjukhusmiljöer, Bobbie Beckman. Fig. 1