TF-Bladet_1-13

15 TF-BLADET NR 1/2013 INFORMATION berättar att bakterierna organiserar biofilmen som ett hyreshus. De som bor längst ned sover nästan jämt, men ju högre upp man kommer, desto livli- gare blir de och de högst boende hop- par ofta iväg mot nya mål. De har ”telefon” och kommunicerar med var- andra på olika sätt. Precis som i en vanlig förort, så bor här bakterier av olika slag ochmed olika etniskt ursprung. Den vetenskapliga förkla- ringen till att de instängda bak- terierna inte gör någon skada, är en tilltro till att rotcementet, som tapetserar rotens yta, är intakt och alltså inte släpper ut några bakterier åt sidorna i rot- hinnan. De andra vägarna, där bakteriernaskullekunnakomma ut, är genomkanalmynningen i rotens spets, men den är alltså tätad med rotbehandlingens cement och guttaperka. Likaså är kanalingångarna upptill tätade med cement och guttaperka. Förr i världen kunde man känna sig extra trygg efter att ha tätat ordentligt med en amalgamfyllning (en förmån, som numera endast är förbehållen sjukhustandläkarna), medan man nu istället får sätta sin tro till att komposit- fyllningarnaär tillräckligt täta (vilket de inte alls alltid är). Inte ens kronor är någongaranti för att det inte kommer in eller ut bakterier ur tanden. Slutsatsenär, attman frånexperthåll vidgår att varje död tand innehåller anaeroba bakterier, men att de inte gör någon skada, då de sover och är inne- slutna, bakterietätt, i den rotbehandlade tanden, där tandläkaren lyckats täppa till alla utgångar och rotcementet ef- fektivt tillsluter alla de miljoner dentintubuli som når rotytan, så att bakterierna inte har en chans att slippa ut. Har ni sett Albert Engströms teck- ning av den unga damen som går förbi en krokodil på Skansen och utbrister: ”Äsch! Sådana där djur finns inte!” En professor imikrobiologi har i ett svar i Tandläkartidningen angående rotbehandling av tänder, yttrat: ”Att döda organ alltid är bärare av mik- roorganismer är ett befängt påstå- ende.” Endast en professor i mikro- biologi kan ha fått förmånen att få träffa ett sterilt kadaver! Professorn kan få lukta på en rotfylld tand nästa gång jag drar ut den. Det återstår bara att artbestämma krypen, men att det är bakterier som jobbar, det tror jag nog professorn håller med om. Jag vet också att det finns nekros, som, enligt definition, är död vävnad utan bakterieinvasion. Det finner man endast i en intakt tand somdött av t.ex . trauma eller upphettning, men, så fort en tand har emaljen eller rotcementet skadat, är det bara en fråga om hastig- heten för den bakterie, som hinner först till pulpan. Den allt överväldi- gande orsaken till attman rotbehandlar en tand, är just att den dött till följd av en infektion. Böcker, som handlar om fokal- infektion, skrivna på 10-, 20-, 30-, 40- talen, kunde vara skrivna helt nyligen. Utredningar, bevis och slutsatser är högaktuella. Inget har ändrats, de har bara fördjupats och utvidgats ytterli- gare. Och därmed är cirkeln sluten och vi är tillbaka till inledningens anekdoter. Slutsatserna i böckerna om fokal- infektioner är, enligt de somharmakten, bara berättelser, en sorts medicinens sagor, somberättas bara för att skrämma upp folk och få dom att tro en massa tokigheter om den rena vetenskapen. Det har i alla tider varit populärt bland dem, somför tillfället harmakten, att inte sprida upplysningar om fakta, som kan få folk att massvandra åt fel håll. Ett exempel är American Dental Association’sOCHSveriges Tandläkarförbunds förtigan- de av kvicksilveramalgams giftighet. Ett exempel i mot- satt riktning, när man vill ha folk att röra sig som lämmel- tåg, är spridningen av idén om massvaccinering mot snuva. Min avsikt med dessa ar- tiklar är att fästa uppmärksamheten på att rotbehandlade tänder ska behandlas med största respekt. Deras status bör ofta kontrolleras med röntgen och kli- nisk undersökning. Även en till synes oskyldig tand kan underhålla en infek- tion på annat ställe i kroppen. Läkaren eller tandläkaren, eller varför inte pa- tienten själv, bör ha detta i minnet när man gör en sjukdomsbeskrivning och inte missa ett eventuellt samband i t.ex . tidmellanen rotbehandlingochen skada på annat ställe i kroppen. Om tandläkaren har gjort allt för att rädda tanden, rensat flera gånger, an- vänt alla till buds stående medel, men som resultat fått en tand som värker eller guppar omkring i ett hål av var, hjälp honom genom att föreslå det enda rätta – att ta ut tanden, även om det tar emot för båda två. Bobbie Beckman, tandläkare Bassano del Grappa, Italien Fig. 2