TF-Bladet_1-17

12 TF-BLADET NR 1/2017 PERI-IMPLANTIT 'HW KDQGODU RP LQÁDPPDWLRQHU runt implantat. Tyvärr är fors- NDUQD LQWH HQVH RPGHÀQLWLRQHUQD vilket gör det svårt att jämföra olika studier. Helt klart är dock DWW ÁHUWDOHW LPSODQWDWSDWLHQWHUPHG titanimplantat drabbas av dessa besvär. Under senare år har antalet personer som får implantat som ersättning för förlorade tänder ökat enormt. Flertalet patienter - Vi har en ny sjukdom! En vårdorsakad sjukdom utan någon etablerad behandling (1). Så lyder första meningen i en ledare i en odontologisk forskningstidskrift under rubriken: ”Peri-implantit: framtidens sjukdom”. Ny vårdorsakad sjukdom: ,QÁDPPDWLRQHU UXQW LPSODQWDW är omedvetna om den stora ULVNHQ DWW In NURQLVND LQÁDP - mationer. Imånga artiklar angesöver- levnaden av både implantat ochpåbyggnad i formavkrona eller bro, som generellt hög med 90 procent efter 10 år. Detta låter betryggande, men innebär endast att konstruk- tionen inte lossnat. Den säger ingenting omifall implantaten lU NURQLVNW LQÁDPPHUDGH Mats Hanson Inflammationer kring alla gamla implantat Sverige, framför allt Kristianstad ochGö- teborg, tycks vara ledande när det gäller att följa upp implantat-patienter under lång tid. Resultatenär inteuppmuntrande. Majoriteten implantat ger upphov till PUÅHTTH[PVULY VJO MVYZRUPUNLU OHUKSHY främst om titanimplantat. Renvert från Kristianstad uttryckte det drastiskt i Tandläkartidningen 2004 (2). Slutsatsen var att av patienter som haft sina implantat i tio år hade 90 procent KLT R]HY VJO HSSH OHKL PUÅHTTH[PVULY RYPUN PTWSHU[H[LU )rKL PUÅHTTH[PVULY och benförluster fanns hos 16 procent. Räknat på antalet implantat hade 20 procent benförlust på tre gängor och nästan 5 procent på fem gän- gor efter 9-14 år. En benförlust om 1,5 mm första året och därefter 0,2 mm/år noterades. Speciellt för unga eller medelålders personer blir situatio- nen så småningom kritisk ”Skall man ha implantaten i 45 år räcker inte sådana resultat”, skriver Renvert i artikeln. Riskerna bekräftade I en undersökning från Göteborg obser- verades att 28 procent av patienterna uppvisadeprogressiv benförlust omkring L[[ LSSLY ÅLYH PTWSHU[H[ LM[LY TPUZ[ MLT rY (3). Cirka 40 procent av de 1070 under- sökta implantaten på 182 personer hade benförlust associerade till peri-implantit (4). Andelen sådana implantat varierade mellan 30 och 52 procent i olika lägen i käkarna. Det vanligaste läget för skador var framtill i underkäken. Olika uppföljningar i Kristianstad och Göteborg mellan 2004 och 2009 har i stort bekräftat riskerna. Mukosit (tand- R€[[ZPUÅHTTH[PVU RYPUN PTWSHU[H[ ÄUUZ hos minst 70 procent av patienterna och 50 procent av implantaten (varje WH[PLU[ RHU OH ÅLYH PTWSHU[H[ /VZ 30 procent av patienterna och vid 12-43 procent av implantaten är benvävnaden angripen, vilket forskarna betraktar som peri-implantit. Liknande resultat i Norge En norsk studie fann att peri-implantit ÄUUZ OVZ WYVJLU[ H] WH[PLU[LYUH och vid 31,1 procent av implantaten. Parodontit fanns hos 53,4 procent av patienterna och vid 7,6 procent av de egna tänderna. Den extra kostnaden för att underhålla implantaten beräknades till fem gånger högre än för behandling av egna tänder (5). Ännu sämre går det om man försöker sätta in nya implantat när tidigare implan- [H[ ISP]P[ PUÅHTTLYHKL Kr €]LYSL]UHKLU blir kort (6). Antalet implantat påverkar också. Forskning visar att mer än fem implantat hos en enskild person ökar peri-implantit och benförlust (7). Biverkningar rapporteras inte +L[ ÄUUZ PUNL[ M\UNLYHUKL Z`Z[LT M€Y IP - verkningsrapportering av odontologiska material. Därför är det inte förvånande att författarna till Socialstyrelsens rapport ”Titan för odontologiska applikationer” kan konkludera att ”sett till de miljontals orala implantat som installeras och de titanstödda kronor ochbroar somutförts, är antalet rapporterade biverkningar mot titan inom odontologin försvinnande få” (8). Över 100.000 implantat sätts in varje år bara i Sverige och därför borde även en lågbiverkningsfrekvens genereramassor av rapporter - om det rapporterades. Är inte det faktum att en stor del av de behandlade får en vårdorsakad kronisk PUÅHTTH[PVU LU IP]LYRHU& Definitioner varierar 0UÅHTTH[PVULY Y\U[ PTWSHU[H[ RHSSHZ mukosit eller peri-implantit. Sjukdoms- förloppen vid dessa besvär har stora likhetermedparodontit och gingivit, men KL[ ÄUUZ p]LU ZRPSSUHKLY <WWM€SQUPUN H] PUÅHTTH[PVULY Y\U[ PT - plantat försvåras av att inga gemen- ZHTTH KLÄUP[PVULY ÄUUZ TLSSHU KL VSPRH tillstånden. Förekomsten avmukosit och peri-implantit spände över så stora om- råden som 19 till 65 procent respektive från1 till 47procent, enligt en systematisk genomgångsomgjordes vidSahlgrenska Akademin i Göteborg (9). ForskarnaDerksochFransson fanndess- utomatt benförlusten hade ett icke-linjärt förlopp, accelererade med tiden och började inom tre år efter insättandet av implantatet (10, 11). Detta visar tydligt att långtidsuppföljningar behövs även vad gäller peri-implantit.