4 TF-BLADET NR 1/2020 LEDAREN - Tandläkaren satte in amalgamfyllningar i mina tänder precis innan amalgamet förbjöds, berättade nyligen en kvinna för mig. Hon har kommit på att amalgamet orsakar hennes många krämpor och ringer och undrar hur man gör för att få skadestånd. Personer som inte tål sina titanimplantat, eller som blivit sjuka då metallbroar satts in, undrar också om de kan få skadestånd. Visst låter det rimligt att få skadestånd både för sveda och värk och kostnader för omgörning? Men tyvärr har tandläkaren inget som helst ansvar för vad han eller hon gör så länge det görs enligt ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. Inte ens om tandläkaren sätter in material som patienten sagt att den inte tål blir det skadestånd. Det finns inget sådant regelverk. Patienten betalar vanligen både för felbehandlingen och omgörningen. Det förekommer att tänderna förstörs och måste dras ut, men inte ens det ger skadestånd. Försäkringar Försäkringar som tandläkare tar ger dem möjlighet att få tillbaka kostnaden för en krona eller bro som gått sönder, vanligen inom en tvåårsperiod. Hur försäkringarna är utformade behöver man fråga tandläkaren om. En schysst tandläkare gör om ifall något går sönder inom rimlig tid, men det gäller långt ifrån alla. En del tandläkare hänvisar till sitt försäkringsbolag om patienten har klagomål. Jag anser att det är helt orimligt att patienten ska prata med tandläkarens försäkringsbolag. Tandvården kräver bevis Jämför man med sjukvården ter sig tandvården än mer märklig. Om någon får biverkningar av en medicin byts medicinen ut utan att patienten behöver bevisa något. Får man biverkningar av dentala material måste man kontakta en hudläkare och tandläkaren måste se besvär intill fyllningen för att patienten ska få fyllningsbyte till samma kostnad som ett läkarbesök. Att patienten upplever besvär har ingen betydelse i tandvården. På liknande sätt är det om en titanplatta inopereras efter ett handledsbrott. Upplever patienten besvär med smärta eller hudutslag så opereras titanplattan bort, utan merkostnad för patienten. Munhålan ses annorlunda Den som inte tål ett titanimplantat i käken får själv bekosta borttagning inklusive insättning av keramiskt material alternativt en protes. Trots att det är samma kropp är kostnadsbilden helt annorlunda beroende på om du har besvär från munhålan eller övriga kroppen. Man kan också fundera över rättvisan i vem som bekostar implantat. I sjukvården får man både höft och knäimplantat gratis om ens egna leder är utslitna. Förstörda tänder som måste tas bort och ersättas med implantat får du däremot betala själv. Visserligen finns ett högkostnadsskydd i tandvården, men det krävs ändå en rejäl ekonomisk insats av patienten. Alla har inte råd Högkostnadsskyddet i tandvården är konstruerat så att du först måste betala drygt 6000 kr innan den övre gränsen är nådd. Men det blir aldrig gratis som i sjukvården. Oavsett kostnad får du betala 15 procent själv, kostar tandvården 100.000 kronor så betalar du 15.000 ur egen ficka. Alla har inte pengar varken till inträdesbiljetten eller för att täcka egenkostnaden när man nått övre gränsen av högkostnadsskyddet. Systemet gynnar den som har pengar och missgynnar i allra högsta grad den som inte har det. I dag syns det på leendet om man är rik eller fattig. Tandvårdsskadeförbundet driver tillsammans med andra organisationer frågan om att tänderna ska ingå i den vanliga hälso- och sjukvården. Regelbunden tandvård är bra och det tycker vi att alla ska ha rätt och möjlighet till. Varför får man inte skadestånd? Ann-Marie Lidmark, förbundsordförande Inte ens om tandläkaren sätter in material som patienten sagt att den inte tål blir det skadestånd. Foto: Ann-Marie Lidmark
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=