TF-Bladet_2-12

17 TF-BLADET NR 2/2012 DEBATT E n röntgenbild avslöjade en rot- fylld kindtand i överkäken på samma sida, och efter extrak- tion av tanden och noggrann rengöring av benet, läkte ögoninflammationen ut på mindre än en vecka. Enungkvinnakomsomakutpatient för ett par veckor sedan. Hon hade en högröd ansiktsfärgmedutslag, svullna lymfkörtlar på vänster sida om under- käken, kraftigt tjut i örat samt huvud- värk och stel nacke. Hon hade sökt upp flera tandläkare då hon kände att besvären kom från två rotfyllda tänder i vänster under- käke. De hade alla undersökt henne och med röntgenbilder visat henne att det inte var något fel med tänderna. Rotfyllningarna var klanderfria och käkbenet runtom rötterna utan tecken på infektion. Eftersom hon hade ont, hade en kollega slipat den sista tanden ur kontakt med tanden i överkäken. En annnan kollega hade föreslagit att göra omrotbehandlingen. Efter att ha dragit ut tänderna fick hon tillbaka en frisk ansiktsfärg utan utslag, tinnitusochhuvudvärk försvann och lymfkörtlarna svullnade av. Nå, varför inte försöka göra om rotbehandlingarna? Enkelt: om en tandläkare rensat kana- len/-erna så långt det går och lyckats fylla rotkanalen fullkomligt, är det svårt att rotfylla den ytterligare. Vad kan man se på röntgen? Röntgen är en platt bild och i huvudsak ser man den hårda ytterdelen av benet och mindre av benmärgen där rötterna befinner sig. Man ser bara avvikelser från normal benstruktur, alltså förtätningar, som i det här fallet syntes runt rötterna, eller avsaknad av ben, vilket är det som vanligtvis hjälper tandläkaren att diagnostisera en infek- tion runt roten. Det syns som ett svart tomrum runt roten. Syns inte detta så meddelar tandläkaren patienten att allt är O.K. Om tanden gör ont, kan man rotfylla den eller göra om en tidigare rotbehandling. Att ta bort tanden är det ingen somvill. Patienten vill inte bli av med en tand (vad ska jag då tuggamed, och tänk så illa det ser ut) och för tandläkaren är en utdragning lika med att ge sig utan att ha försökt rädda tandenmedalla till buds ståendemedel. Vad kan tandläkaren göra? Inget område inom tandläkeriet har producerat en sådan uppsjö av fiffiga instrument och apparater som konsten att rensa en tand. Där finns allt från mikroskop i 150.000-kronorsklassen, laserutrustning i 70.000-kronorsklas- sen, enklare elektriska kontroll- apparater, som piper när man nalkas rotspetsen, lödkolvsliknande spetsar som värmer upp fyllningsmassan, högvarvsspetsarmed samma funktion, hela spektrat avminikorkskruvar, som alla bär sin uppfinnares namn, pasta- vispar och kondenseringsinstrument. Sedan har vi hela apoteket av beprö- vade medel. Det finns inte det gift som inte hällts i en rotkanal, oftast identifie- rat av namnet på professorn som hällt i mest, allt i det fåfänga försöket att åstadkomma en hel, förseglad och an- vändbar tandrot. Det förstås att den Rotfyllda tänder, del 1 som har tillgång till alla dessa instru- ment måste få det att gå ihop. En misslyckad rotfyllning kan inte leda till extraktion. Den måste göras om. Det enda man gör om är misstaget att rot- fylla tanden. Felet är mycket enkelt Man koncentrerar sig hela tiden på rotkanalerna,vilka rensas efter allakon- stens regler (utlärda på universitetet och ett stort antal utbud av kurser i Endodonti) och täpps igen så gott det går. Vadman hela tiden överser med är det faktum att huvuddelen av tanden, dentinet, är perforerat som en svamp av miljoner mikroporer vilka, lagda tillsammans, utgör en längd av flera kilometer i en enrotig tand. De är, trots sin litenhet, tillräckligt vida för att nor- mala bakterier bekvämt ska få plats att kravla omkring åtta och åtta i bredd. Nå, men kan man inte sterilisera mikroporerna och fylla igen dem? Nej det kan man inte. Nå, men antibio- tika då, och desinfektionsmedel? Där har vi en annan apparat som med hjälp av piezovibrationer ska skaka in desinfektionsmedlet i mikroporerna. Bara den som köpt apparaten är tvungen att tro att det fungerar. Benpenetrerande antibiotika tar ned infektionen i benet runt tandens rot, men har ingenmöjlighet att komma in i tanden då denna saknar liv och ämnes- omsättning. Forts. sid 18 Hon var 74 år och hade haft en inflammation i höger öga sedan fem månader tillbaka. Tre olika ögonläkare hade givit henne standarduppsättningen av ögondroppar och kortison- salva, utan effekt.