TF-Bladet_2-13

14 TF-BLADET NR 2/2013 INFORMATION N är det gäller storhjärnan är den säte för sensoriska feno- men, dvs. känseln. Skadorna ger upphov till nervimpulser i form av stickningar,domningarsåsommyrkryp- ningar som kommer i attacker, ofta från ena handens fingrar eller ena fo- ten, och kan sprida sig i kroppen. Det är inte ovanligt med anfall av en för- nimmelse av vibration/surrande som alltid sprids på samma sätt. Dessa elektriska retningsfenomen kommer från skador i hjässloben och kan ge patienterna den uppfattningen att de är utsatta för elektricitet. Via det kraniala, venösa systemet kan det ske en spridning av giftiga ämnen från mun-näshåla till kraniehålan. Många kan genomdenna påverkan få uppfatt- ningen att de påverkas av radiostyrda vågor. Störtebecker påpekar dockmed skärpa att detta inte är en fråga om inbillning,hallucinationerellerpsykiska rubbningar utan en verklig, ”organiskt betingad skada i hjärnan”. Han fort- sätter och menar att det är rent non- sens att tro, att man ska kunna bota dessa symtom med psykoterapi. Den slutsatsen som han drar är att kvick- silvret påverkar olika delar av hjärnan. Denna giftverkan kan också ge andra symtomfrån t. ex.motoriska symptom i form av muskelryckningar och tre- mor till riktiga kramptillstånd om ska- dan ligger i pannloben. Hela boken har tydliga förklaringar till de olika former av symtom som kan uppstå beroende på var kvicksilvret har hamnat. Ovan- stående är en sammanfattning av si- dorna 90-91 i boken. Störtebeckers teorier bekräftas av resultaten på Amalgamenheten i Upp- sala, sompresenterades i boken ”Den- talamaterial och ohälsa del I” i kapitlet om elkänslighet. Där framgår att symtombildenhos elöverkänsliga efter sanering av metaller innebar en dra- matisk förbättring. Mer än 80 procent blev av med symtomen efter de upp- följande enkäter somgjordes 1998 och 2004. Jämfört med kroniskt trötthet- syndrom och ME svarade de elöverkänsliga ännu bättre på sane- ringen. Viktigt att ta bort orsaken till elektrisk påverkan Elöverkänsliga personer försöker na- turligtvis skydda sig mot exponering för elektromagnetiska fält, eftersom dessa ger upphov till ytterligare för- sämring och flera symtom. Tf:s erfarenheter är emellertid att det inte räcker med att dra sig undan samhället med dess störningar i form av master, mobiler m.m. Det som kan ge långsiktig förbättring är att ta bort alla amalgam- och metallfyllningar, något som visat sig vara svårt att ac- ceptera för en del elöverkänsliga. Under Tf:s förbundsstämma i år, som besöktes av många från Elöver- känsligas Riksförbund i sambandmed föredraget, visade det sig vid diskus- sionerna, att det alldeles för ofta på- stås, att alternativa tandlagnings- material är likagiftiga somkvicksilvret och att man därför inte bryr sig om att sanera bort amalgam, guld och andra metaller. Det är tråkigt att vissa inte ens försöker bli bättre genom denna åtgärd, som innebär sanering av olika metaller i fyllningar och kronor/broar. Flera Tf-medlemmar som inte blivit bättre har enstaka metallkronor kvar och blir inte hjälpta förrän dessa är borta. Kompositmaterialen är betydligt bättre idag än tidigare, samtidigt som härdningslampor idag har helt andra effekter än när man började använda dem. Dessutom finns det alternativ med porslin och zirkoniumdioxid. Det finns till och med material som går att använda i små delproteser utan att behövametallklamrar. Tillsammansmed Tf:s råd inför sa- neringenmedvitaminer ochmineraler, kan fler återfå en bättre livskvalitet om man får tag på en lyhörd tandläkare, som skyddar på rätt sätt och är försik- tig.Gamla rotfyllningarochkronor stäl- ler ofta till problem trots att man inte tror det. Erfarenheten visar att allt sådant måste bort för att man ska tillfriskna. Även om inte alla symtom försvin- ner på en gång, måste man vara envis med att ta vitaminer och mineraler Gammal kunskap får inte glömmas bort I neurologen Patrik Störtebeckers bok; ”Kvicksilver- förgiftning från tandamalgam – en fruktansvärd risk för människan hjärna” finns många kloka synpunkter som inte har blivit föråldrade, trots att han skrev detta under mitten av 1980-talet. Han beskriver nog- grant hur kvicksilverånga från amalgamet transpor- teras till olika delar i hjärnan och, beroende på var den hamnar, ger olika symtom.