TF-Bladet_2-13

16 TF-BLADET NR 2/2013 DEBATT Margarin – en kemisk/ teknisk smörimitation Ett av de stora missför- hållandena när det gäller kost och livsmedels- kvalitet är det faktum att den kemiska produkten margarin får säljas och till och med rekommende- ras som mat till barn och ungdomar i förskola och grundskolan. Även inom vården serverar man margarin. Medan annan mat vi äter framställs på ett någorlunda naturligt sätt – ungefär som vi föreställer oss – tillverkas mar- garin på det mest motbjudande sätt genomatt använda ett stort antal kemi- kalier, avvilkamånga är ytterst giftiga, reaktiva och farliga. Dessa ska absolut inte förekomma i livsmedelssamman- hang! Orsakentillkemikalieanvändningen är attman vill göra en kemisk imitation av smör.Man skulle kunna tillverka ett margarin, som vilade på oljornas/fet- ternas naturliga egenskaper. Om man utgår från olivolja, skulle färg, smak och lukt vara densamma som oliv- oljans. Nej, margarinet ska vara gult, lukta och smaka smör samt ha smörets konsistens. Men, de oljor och fetter mananvänder vid tillverkningenhar en egen annorlunda färg, smak, lukt och konsistens. Det första man måste göra är att utplåna alla dessa egenskaper hos exempelvis rapsolja med hjälp av reaktiva kemikalier som natronlut (samma frätande ämne som används för att rengöra toaletterna), och fos- forsyra . Man bleker oljan med regenererad bentonit och man upp- hettar oljan till 225 grader . (En ry- kande stekpanna har temperaturen un- gefär 175 grader.) Denna slutprodukt är inget livs- medel, utan enkemisk/tekniskprodukt ungefär som symaskinsolja – genom- skinlig och luktlös. Den är berövad vitaminer, fosfolipider, karotenoider, antioxidanter ochandranäringsämnen, viktiga för vår hälsa. Det är direkt felaktigt att påstå, att produkten är ”rapsolja”, när de naturliga egenska- perna är så brutalt utplånade. Tank- bilardistribuerardennaprodukttillolika industrier och användningsområden: • Målarfärger • Smörjmedel • Skärvätskor • Läkemedel • Margariner • Kosmetika Hudkräm och margarin tillverkas un- gefär på samma sätt. • Man gör först en emulsion av olja/ fett och vatten med hjälp av ett emulgeringsmedel • Man färgar fettmassan gul i ett margarin, medan fettmassan får en vit färg i hudkrämen • Man sätter smörarom (diacetyl) till margarinet,menparfymtillhudkrämen. • Sedan kan man sätta tillsatser till båda produkterna, t ex salt imargarinet och konserveringsmedel i hudkrämen. Den som så önskar kan göra följande försök: Ta en burk Nivea, blanda i gul kara- mellfärg och litet smörarom samt litet salt. Är det inte margarin som du har framställt? Gunnar Lindgren. Imitation av andra livsmedel Förutom den vidriga tillverknings- processen, är det svårt att förstå, var- för inte myndigheterna ingriper mot imitation av andra livsmedel. Att färga ett livsmedel för att det ska likna ett annat har länge varit i strid med redlighetstanken i Livsmedelslagstift- ningen. Man får inte färga en fisk röd för att den ska likna lax. Men när det gäller just margarin ser Livsmedels- verket mellan fingrarna. Vidare måste tillsatsen diacetyl (”smörarom”) kraftigt ifrågasättas. När det gäller många åtgärder inom livsmedelsområdet ska man väga risk mot berättigad nytta. Att använda kon- serveringsmedel ger exempelvis enbe- rättigad nytta i form av längre hållbar- het. Men att sätta till diacetyl har som syfte att ge produkten en falsk karak- tär av smör. Detta är ingen berättigad nytta, utan tillsatt smak kallas på fack- språk för en kosmetisk åtgärd. Nu har det visat sig, att diacetyl sätts i sambandmedallergierochastma, s.k. ”popcornlunga”, och tillverkaren avdiacetyl är indragen i rättsprocesser. Drabbade har stämt företaget och fått rätt. Vi vet vidare att anställda inom margarinindustrin löper ökad risk att drabbas av allergier och astma. Folkhälsokommittén iVästraGötaland har visat, att i den grupp bland elever i årskurs 9 som åt margarin, var aller- gier vanligare än i den grupp som åt smör.