TF-Bladet_2-13

2 TF-BLADET NR 2/2013 FÖRBUNDSSTYRELSENS SPALT MargarethaMolius. Forts. sid 4 Sanningskommission behövs I backspegeln har våra ansvariga myndigheter överglänst varandra i försöken att invagga ansvariga po- litiker och allmänheten i en trygghet som aldrig funnits. Undan för undan har verkligheten kommit ifatt, men fortfarande tror många att det går att tiga ihjäl den största miljöskandalen i vår tid. Följer Socialstyrelsen debatten, som nu förs i hela världen när det gäller riskerna för människor genom påverkan av kvicksilver? När det gäl- ler WHO:s tidigare konstaterande, att den största enskilda belastningen på individen kommer från dentalt amal- gam, tycks Socialstyrelsen och andra tro att problemet försvann i och med det svenska amalgamförbudet. Vi kan inte se att Socialstyrelsen på något sätt har ändrat attityd när det gäller riskerna med amalgamet. Inget av den vetenskapliga debatten har tydli- genkommit innanför Socialstyrelsens väggar. Skulle Socialstyrelsen tåla en sanningskommissions granskning? Det stora flertalet vuxna mellan 40 och 80 år har sina amalgamfyllningar kvar eller har dem dolda under olika konstruktioner av guldkronor, metall- bundet porslineller invid tjusiga titan- konstruktioner. Detta bekymrar inte våra beslutsfattare. Inte tycks de hel- ler förstå att även den yngre generatio- nen med få eller inga fyllningar är påverkade från fosterstadiet av möd- rarnas kvicksilveröverföring via pla- centa och modersmjölk. I samband med en genomgång av tidigare publicerade vetenskapliga ar- tiklar blir det allt tydligare att de ansva- riga, som borde läsa allt som finns i frågan, helt uppenbart har struntat i sitt uppdrag. Väljer man att inte se eller förstå det som vi från Tf:s sida har levererat till Socialstyrelsen, så blir slutsatserna katastrofala. Från Soci- alstyrelsens sida har man förklarat att man inte bedriver egen forskning, men när denna finns och man ändå avstår att ta del av den eller förvränger fakta, vilket man gjort under hela tiden som amalgamfrågan pågått, måste man ställa sig frågan:Vemhar gettmyndig- heten i uppdrag att undanhålla fakta? Skulle Socialstyrelsen tåla en sanningskommissions granskning? Lögner satta i system Undermycket lång tidhar vi inbillat oss att Sverige är ett land utan korruption, men på senare år har motsatsen bevi- sats. Vi jämförs i sammanhanget med Nordkorea, en inte särskilt trevlig jäm- förelse. Det man kan konstatera är, att många av de sjuka, som hävdat ris- kerna med giftet, på känt manér har spärrats in och betraktats som psyksjuka. Detsamma har de flesta icke-demokratiska länder gjort med så kallade dissidenter. Att göra uppror i Sverige mot ett så vanligt förekommande och enligt tand- vården så säkert material som amal- gam, har kostat mångamänniskor livs- kvalitet och möjlighet att leva ett liv, som skulle ha kunnat varit bra om de sluppit tandvårdens misstag. Lögnerna kring dem som insjuknat har satts i system på ett flagrant sätt och den ena avhandlingen efter den andra har släppts fram för att förstärka de falska hypoteserna. De som främst har ägnat sig åt detta är det egna skrået med draghjälp av forskare som har studerat idé- och lärdomshistoria. Dessa personers engagemang i frå- gan har inte berott på att de har läst biokemi,toxikologiellerneurovetenskap för att ta några exempel. En av de nu citerade i en avhandling är en äldre medicinare, som före sin död publice- radeett eposomdebesvärligaamalgam- patienterna. Om detta inte hade publi- cerats vore ingen skada skedd, men nu citeras detta epos i den senast utkomna avhandlingen (mer om detta på annan plats i tidningen). Risker i arbetsmiljön Ett tydligt exempel på att man inte drar När det gäller kvicksilverhanteringen i tandvården har den officiella inställningen alltid följt principen att förneka riskerna, lämna lugnande men felaktiga besked, påstå att belastningen är försumbar, eftersom det rör sig om så små mängder att ingen kan bli sjuk av det kvicksilver som löses ut från amalgamet.