TF-Bladet_2-13

5 TF-BLADET NR 2/2013 INFORMATION Forts. sid 6 MatsHanson. O pponenten inledde med att räkna upp ett antal ”kultur- sjukdomar”, hämtade ur Ka- rin Johannesons bok, och ansåg tydli- gen att amalgamsjuka hörde dit. Han hade ingen ämneskunskap och ställde inga kritiska frågor, inte ens om den stora skillnaden mellan antalet sane- rade och icke-sanerade i studie I (233 resp. 31), något som i praktiken omöj- liggör en jämförelse av hälsoutveck- lingenmellan grupperna. I alla studier med samma upplägg, försöker man få grupperna så lika som möjligt, utom i det som ska utvärderas, både till antal och i andra förhållanden. I inledningen finns en felaktig upp- gift om innehållet i amalgampulvret: ”silver 70 procent, 25 procent tenn medmindremängderkopparochzink”. Tidigare användes högst 3 procent koppar men i non-gamma-2- amalgamen finns långt högre halter (Dispersalloy 11,8 procent). Enligt KTH:s korrosionsexperter är koppar i amalgam en synnerligen olämplig be- ståndsdel (Wranglen & Berendson, 1983). Saneringsstudier Akbar anger att det finns några studier som visar hälsoförbättringar efter amalgamsanering, men menar att det kan vara feltolkningar, beroende på att patienternavisstevad somgjordes (inte blindförsök). Speciellt hänvisas till en studie avMelchart m.fl, 2008, där man fick hälsoförbättringar av amalgam- sanering, sanering + antioxidanter och även av hälsorådgivning. Av Melcharts artikel framgår att patienterna var betydligt yngre än svenska amalgampatienter, hade färre symtom, färre fyllningar och inga öv- riga metaller i munnen. Personer med sjukdomar, allergi eller psykisk sjuk- dommedtogs ej. Populationen är knap- past jämförbarmed svenska amalgam- patienter. Akbar anför, utan någon kritisk granskning, ett antal studier, som på- stås visa att man inte får några hälsoeffekter avamalgamfyllningar:En tysk studie, där man räknade antalet amalgamoch patienterna fick fylla i ett frågeformulär om hälsoproblem, (Melchart m.fl. 1998) där 71 procent var rutinpatienter och endast 7 procent höll på att ta bort amalgam. Ingen var färdig. Patienterna var yngre än svenska amalgampatienter och hade relativt få fyllningar. Akbar hänvisar även till studien på kvinnor i Göteborg (Ahlqwist m.fl. 1988), där det påstås att 50-åriga kvinnor med 0-4 amalgamfyllningar var sjukare än de medmånga fyllningar. Vad som undanhålls i denna studie är att ju färre synligaamalgamfyllningar som syntes på panoramaröntgen, desto fler kronor och broar (av guld vid den tiden) fanns det, och dessutom en hög andel inflammerade tänder. Det är tvi- velaktigt omdet över huvud taget fanns några 50-åriga kvinnor med 0-4 amalgamfyllningar och inget annat (se Tf-bladet. nr 2, 2002, sid. 17). Somatisering Akbar hänvisar även till studier där man försökt jämföra antalet amalgam- fyllningar, blod-ochurinhalter avkvick- silver och mängden symtom, utan att finna något. Symtomen förklaras som somatisering och att ha en psykologisk orsak (Bailer m.fl, 2001). I en liknande studie frånHuddinge (Langworthm.fl, 2002), som Akbar hänvisar till, hittar man inga amalgamförgiftade men en rad sjukdomar (i sköldkörtel, hjärta, njurar) och förklarar att kvicksilver- halterna är normala och att patienterna uppvisar en hög frekvens av somatisering. Dessa organ är enligt massor av undersökningar måltavlor för kvicksilver. En ytterligare studie, som Akbar anför, finner att patienter, somanser sig Amalgamavhandling från Huddinge I mars i år försvarade tandläkaren Aron Naimi-Akbar sin doktors- avhandling vid Institutionen för Dental Medicin, Karolinska Institu- tet. I avhandlingen ingick fyra artiklar (den sista ännu inte publice- rad). Avhandlingen kan läsas och laddas ner från Karolinska Institutet/ bibliotek/forskning/avhandlingar (www.ki.se) . Opponent var U. Janlert, professor i epidemiologi och global hälsa. Huvudhandledare var Gunilla Sandborgh-Englund, Huddinge, och i betygsnämnden satt bland andra Lars Björkman, Biverkningsgruppen, Bergen, Norge.