TF_2-18.pdf

12 TF-BLADET NR 2/2018 . Läkaren som gick emot strömmen Allmänläkaren Birger Grahn är en envis man som gärna vill bilda sig en egen uppfattning. I stället för att avfärda patienter som sökte honom med ”oförklarliga” symtom läste han på om kvicksilverför- giftning. Det ledde till att han under fem år hade ett för Sverige unikt avtal med Norrbottens läns landsting. Alla patien- ter i regionen med misstänkta amalgamrelaterade pro- blem remitterades till honom. Än idag har han svårt att förstå varför just överkänslighetmot kvicksilver ifrå- gasatts så mycket. Varför man inte som vid andra allergier litar på patienternas uppgifter om besvären. - Det här var patienter som kom till min mottagning och vars problem inte gick att förklara på annat sätt. När det rördes i deras amalgamfyllningar Vn ÀFN GH SUREOHP 0HQ SUHFLV VRP vid allergier så blev de bra när de inte exponerades för det de inte tålde. Vid 1990-talets start började Birger Grahn samla ihop de fakta han kunde komma över om kvicksilver och gick med i den svenska grenen av den världs- RPVSlQQDQGH RUJDQLVDWLRQHQ ,$207 7KH ,QWHUQDWLRQDO $FDGHP\ RI 2UDO 0HGLFLQH DQG 7R[LFRORJ\ 'lU NXQGH han diskutera med kollegor om hur tandvård kan påverka hälsan. Ett tag var han också dess svenska ordförande. - Jag ville inte bara lyssna på hör- sägen och negativa kollegor utan själv ta reda på hur det låg till, säger Birger Grahn. Ryktet spred sig omBirgers intresse för frågan och den dåvarande överlä- karen och chefen för medicinkliniken i Luleå-Boden tog kontakt med Bir- JHU *UDKQ 0HGLFLQNOLQLNHQ KDGH InWW ansvaret för misstänkt amalgamsjuka patienter inomlänet och anlitadeBirger Grahn som konsult för utredning och behandling av dessa patienter som en del av hans privatpraktik. Kollegorna avrådde Kollegorna i området uppmanade ho- nom att inte ta uppdraget och försökte se till att avtalet inte kom till stånd, men i februari 1997 trädde det i kraft och omfattade åtta timmar per vecka. Patienterna utreddes noga för att utesluta andra sjukdomar och behand- lades även för andra problem. Över- känsligheten går inte att säkerställa före saneringen utan är mer en uteslut- ningsdiagnos vilket patienterna också ÀFN YHWD %LUJHU XWIRUPDGH HWW VSHFLHOOW frågeformulär om symtom med hjälp av de erfarenheter som gjorts på då- varande Amalgamenheten i Uppsala. - Om vi trodde att amalgamet var JUXQGRUVDNHQ Vn ÀFN SDWLHQWHUQD HWW intyg för sanering, antioxidanter och ibland även B12 och kortison. Jag samarbetade med tandläkaren Peter Bergström eftersom jag visste att han amalgamsanerade på rätt sätt. Blev anmäld Ett orosmoln som seglade upp var att en ”illasinnad” distriktsläkare 1999 an- mäldeBirgerGrahn till Socialstyrelsen för att ha felbehandlat en patient. Både KDQ RFK 3HWHU %HUJVWU|P ÀFN EHV|N DY Socialstyrelsen. 0HQ YL ÀFN EnGD NODUD SDSSHU Sn att vi inte brutit mot deras riktlinjer. 'HW YDU YlOGLJW VN|QW HIWHUVRP YL ÀFN många svårt sjuka patienter. Det fanns ett uppdämt behov och vi hann gå igenommånga patienter. De sökte ofta som ett sista halmstrå för att förklara deras problem. Den omfattande utred- ningen var en trygghet för patienterna som inte tidigare upplevt att de blivit tagna på allvar. Enorm trötthet Det allra vanligaste symtomet var ab- QRUPDO WU|WWKHW 0nQJD KDGH RFNVn huvudvärk, nervryckningar med mera och hade ofta genomgått neurologiska utredningar. Vidmedicinska riksstäm- man 1996 redovisade Birger Grahn med en poster hur det gått för ett hundratal av hans sanerade patienter. (De vanligaste angivna symtomen ser GX KlU LQWLOO - 70-80 procent av dem blev bättre efter ett till ett och ett halvt år efter DPDOJDPVDQHULQJHQ 0HQ MDJ WURU DWW man ibland varit lite för otålig med att göra en utvärdering och inte inväntat den fulla effekten av saneringen. Den kanske kommer efter ytterligare tre till fem år. De som inte blev bättre då? Vad tyder det på? - För det första att bakgrundsorsaken var en annan. Kanske berodde symp- tomen på andra tungmetaller, gifter X