TF-Bladet_2-19

8 TF-BLADET NR 2/2019 SJUK AV ROTFYLLNINGAR Anette blev utskrattad - rotfyllningen gjorde henne sjuk Jag heter Anette Stahel, är 47 år och bor i Västsverige. Jag har en magister i biomedicin men på grund av amal- gamorsakad elöverkänslighet arbetar jag idag istället med blåbärsodling. Jag har också en omskakande rotfyllningshistoria bak- om mig. 2013 fick jag en infektion i min övre, högra framtand såpass att den behövde rotfyllas. Tanden hade en titanförank- rad krona. Både min biomedicinska utbildning och mitt hälsointresse drev mig att söka efter en holistisk tand- läkare, vilket småningom ledde mig till en tandläkare rekommenderad av Tandvårdsskadeförbundet. Rotfyllning görs i två steg, först läggs en desinficerande kalciumhy- droxidfyllning in i rotkanalen vilken ska verka i några veckor, därefter töms tanden och den permanenta fyllningen läggs in. Den permanenta består oftast av två material; en sealer och en spets. Så vid mitt första besök hos tandläkaren rengjordes och filades kanalen, därpå lades desinfektionsfyllningen in. Tan- den förseglades och jag gick hem för att invänta nästa steg. Kroppen protesterade Men till min förskräckelse gillade min kropp inte detta alls! Efter bara någon dag satte den igång med att aggressivt suga ut den starka kalciumhydroxiden ur kanalen och skicka den mot svalget, där den nästintill frätte hål. Jag trodde att reaktionen skulle gå över men icke, den frätande smaken fortsatte rinnaoav- brutet från gommens högersida. Det är märkligt hurman skjuter ifrån sig saker, först när jag dessutom fick feberfrossa plus en armhåleknuta fick jag nog och kontaktade tandläkaren igen. Nytt besök och ny, noggrann kon- troll. Till min förvåning såg dock allt bara bra ut, även på röntgen. Vi bestämde oss då för att fortsätta pro- cedurenmen på grund av det somhänt var vi extra noga med en så giftfri och olöslig permanent fyllning som möj- ligt. Valet föll på sealern GuttaFlow 2 och spetsen Top Dent GuttaPercha, vilka båda i studier bedömts som biokompatibla. De två första dagarna efter rotfyll- ningen gick hur bra som helst. Jag kände ingenting, inga konstiga smaker eller ens obehag. Men sedan satte det igång!Min kropp gillar uppenbarligen inte att ha något främmande ämne alls i sina rotkanaler, oavsett vad det är. Att GuttaFlow 2 enligt studier ska vara olöslig brydde den sig inte heller det minsta om. Så den började friskt lösa uppmaterialet därinne, antagligen med hjälp av aggressivt nedbrytande bakterier. Stickningar i ögat Insikten kom när en kall metallsmak började rinna från gommen, troligen från silvret och platinan i sealern. Till min fasa spred sig snart dessa ämnen uppåt och utlöste irritation i höger öga. Metallsmaken övergick sedan i en kemisk smak, mycket stark och svidande. Ögonirritationen ökade då till ett otäckt stickande. Jag antog att upplösningen nu nått spetsen och att den nya smaken var dess största beståndsdel zinkoxid. Nedbrytningen tycktes sedan fortskrida helt ohämmat för därefter bara forsade den här starka, svidande smaken ur roten. Jag var chockad. Hur kunde min kropp lösa upp ett olösligt material? Men när jag tittade närmare på hur man i studier testar olika sealers fick jag ännu en chock. Det görs inga in vivo-tester (i levande organism), som jag trodde, utan man testar genom att sänka ned materialen i sterilt vatten! Även en bra gjord rotfyllning som ser fin ut på röntgen kan ge allvarliga besvär. Foto: Ann-Marie Lidmark