20 TF-BLADET NR 2/2020 DEBATT / REPLIK Kommentar till Tf-Bladet nr 4/2019: När metaller blandas och gör dig sjuk Fredrik Berglunds svar: Fredrik Berglund beskriver i Tf-bladet nr 4/2019 sina erfarenheter som medicinare av diverse kombinationer av metaller i kroppen. Observationerna är säkert riktiga, men förklaringarna i artikeln av olika upplevelser och fenomen i kroppen som har med korrosion att göra är inte korrekta. Korrosion är en vetenskapligt väl underbyggd gren av fysikalisk kemi, närmare bestämt elektrokemi. Det finns en rad olika typer av korrosion, till exempel allmän, lokal av typ punktfrätning eller spaltkorrosion, biologisk eller galvanisk korrosion. Två delprocesser Den grundläggande principen, som är vetenskapligt belagd, allmänt erkänd och kan demonstreras i laboratorieförsök, är att korrosion består av två delprocesser: - en anodisk, som består av upplösning av en metall till metalljoner i en elektrolyt. - en katodisk, som förbrukar elektroner som frigörs vid metallens upplösning. Vanligen är det luftens syre som förbrukar elektronerna, men i sura elektrolyter gäller det även vätejoner. Principen kan förklaras med följande försök: en bit platina (Pt) och en bit zink (Zn) med var sin trådanslutning doppas i en elektrolyt, till exempel utspädd svavelsyra. Ledningen kortsluts i luften, vilket gör att bubblor av vätgas (H2) bildas på Pt-elektroden, medan zink löser upp sig med förhöjd hastighet och bildar zinkjoner (Zn2+). De frigjorda elektronerna i Zn-anoden vandrar till Pt-katoden och reagerar där med syrans vätejoner till vätgas. Gasutvecklingen upphör om ledningen bryts. Det som sker vid Zn-anoden kallas galvanisk korrosion och inträffar vid kontakt med en ädlare metall. En förhöjd galvanisk korrosion av amalgam i munhålan uppstår så snart fyllningen kommer i kontakt med exempelvis guld, varvid stora mängder kvicksilver frigörs. Dock är processen mer komplicerad än i försöket med Zn och Pt. Det beror på att amalgam är ett komplext metallografiskt system, men det behandlas inte här. Förhindra den ena Som framgår ovan måste den anodiska och den katodiska processen förlöpa samtidigt, annars blir det ingen korrosion. Det räcker alltså att förhindra den ena delen av processen. Om man målar anodens yta med färg alternativt belägger den med plast eller keramer hindras korrosionen. Alternativt kan den katodiska delen i en neutral vattenlösning stoppas genom att man avlägsnar syret. I elektrolyten överförs laddningen med joner samtidigt som elektronerna vandrar från anoden till katoden genom den metalliska ledningen. Vid galvanisk korrosion är dessa två delprocesser geografiskt tydligt separerade mellan de två olika metallerna, exempelvis platina och zink eller amalgam och guld. Inte strikt vetenskapligt Om den direkta metalliska kontakten mellan de två metallerna bryts stoppas således den galvaniska korrosionen. Därför är det diskutabelt att påstå att ”guld löser ut titanjoner” om dessa inte sitter i direkt metallisk kontakt. Kroppen är full av elektrolyter och kan därför överföra joner, men inte elektroner. Strikt vetenskapligt ska då ingen korrosion kunna ske. Detta om galvanisk korrosion i kroppen torde strikt vetenskapligt gälla tills någon har visat att kroppen på något sätt leder elektroner mellan knäet och munhålan eller andra kroppsdelar. Ytterligare en kommentar gäller användning av redoxpotentialer, som är ett termodynamiskt hjälpmedel. Det betyder att det endast uttrycker tendenser till stabilitet eller instabilitet i jämförelse mellan rena metaller, men säger ganska lite om verkligheten. Tabeller med termodynamiska data som redoxpotentialer bör alltså användas med försiktighet och är sällan användbara för praktiska ändamål. Jaro Pleva, fil dr, med korrosion som specialitet Jaro Pleva tycks inte acceptera mina tolkningar av fenomen med olika metaller, som jag har förknippat med Yellow Nail Syndrome. Han hävdar att det inte finns någon galvanisk interaktion mellan knäimplantat av titan och en guldkrona i tänderna. Detta för att det saknas nervförbindelse emellan, som skulle kunna utgöra en ledning mellan metallerna. Det må så vara, men faktum är att kroppen i högsta grad är elektriskt ledande. EKG kan avläsas från hjärtat i millivolt från både armar och ben. Det enda motstånd vi har är torr hud. Varför har vi då nerver inbakade i nervskidor? Antagligen för att ta hand om riktade nervimpulser för olika ändamål. Men läckaget av EKG från hjärtat är inte riktat, utan kan avläsas överallt. Jaro opponerar sig också mot min frikostiga användning av redox-potentialer. Jag är medveten om att dessa är relevanta enbart i förhållande till varandra. Minus respektive plus beror helt enkelt på placering i förhållande till vätgas. Det finns faktiskt tabeller där vätgas fått potential 0,00 och fluorgas potential +3,03. Men det som är avgörande är skillnaden mellan olika ämnens potential, till exempel guld och titan. Fredrik Berglund, medicine doktor
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=