TF-BLADET NR 2/2021 LEDAREN Tandmaterial som skadar: När ska någon myndighet ta ansvar? Tänder och tandhälsa är lågprioriterade områden inom forskningen. Det forskarna mest sysslar med är hållfasthetsstudier av olika material. Att folk kan bli sjuka av materialen verkar vara rätt ointressant. Inte heller Socialstyrelsen håller sig uppdaterad om risker med material och behandlingar i tandvården. Nya dentala material väller in på marknaden men ändå finns inget fungerande biverkningsregister. Tandhälsoförbundet (Tf) har under många år påtalat detta för myndigheterna. Ett tag fanns ett biverkningsregister för dentala material vid universitetet i Umeå. Märkligt nog skulle alla inrapporterade biverkningar först godkännas som något som hade med tänderna att göra innan de registrerades. När det gäller läkemedel registreras alla inrapporterade biverkningar och därför misstänkte Tf att ”godkännandet” av biverkningar när det gäller tänderna var ett sätt att tysta ner riskerna med amalgam. Registret i Umeå blev det inte så mycket av. Nu finns ett biverkningsregister hos Läkemedelsverket men så gott som inga tandläkare rapporterar till det, trots att vi vet att patienter berättat om biverkningar. Någon enkel blankett för patienter att rapportera in biverkningar med finns inte. Nedlagt kunskapscenter Tidigare hade Socialstyrelsen en särskild enhet, Kunskapscenter för dentala material (KDM), som gjorde litteraturgranskningar av risker med dentala material. Många rapporter kom ut från KDM som förbundet hade glädje av och som tandläkarna kunde använda för att öka sina kunskaper. KDM lades ned av okänd anledning. Meningen verkade från början vara att den skulle bli en integrerad del av Socialstyrelsens ordinarie arbete. Men så blev det aldrig. Ingen på Socialstyrelsen har i dag ansvar för hälsorisker med dentala material. Anser sig sakna mandat Socialstyrelsen är obenägen att ta fram information om risker med dentala material och tandvårdsbehandlingar, information som patienterna skulle kunna ta del av för att sedan kunna göra informerade val. Myndigheten anser inte att det ingår i deras uppdrag, trots att Socialstyrelsen är den enda expertmyndigheten med ansvar för tandvårdsfrågor. Inte ens anvisningar om hur amalgamsaneringar ska gå till vill Socialstyrelsen ge ut. Detta trots att hundratals personer varje år blir förgiftade hos tandläkaren då borrning i amalgam sker utan skydd. Inte heller SBU (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering) är villig att undersöka om det finns evidensbaserade metoder för sanering av amalgamfyllningar. Myndigheterna anser att de saknar mandat och att de uppgifter Tf anser angelägna inte ingår i deras uppdrag. Tydliga politiska initiativ behövs Jag undrar om Socialstyrelsens tjänstemän bara försöker smita från besvärliga arbetsuppgifter genom att hela tiden hänvisa till att det inte ingår i deras uppdrag? Eller är det så att regeringen börjat detaljstyra myndigheternas arbete på ett annat sätt än tidigare? Efter att jag sett en mejlväxling angående Socialstyrelsens ansvar för risker med dentala material verkar åtminstone denna myndighet ha blivit helt osjälvständig och kan inte göra mer än det regeringen ger den i uppdrag att utföra. Därför behövs tydliga politiska initiativ gällande alla de områden som är starkt eftersatta. Ett sådant är tandvården där varken Socialstyrelsen, SBU eller Folkhälsomyndigheten vill ta något som helst ansvar. Ann-Marie Lidmark, förbundsordförande 4
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=