TF-Bladet_3-11

22 TF-BLADET NR 3/2011 INFORMATION Recension: Boken ”Var så god nästa” har nyligen utkommit från tryckeriet och är skriven av Margaretha Molius, Tandvårds- skadeförbundets för- bundsordförande T ungmetallgiftet kvicksilver i DPDOJDP SURFHQW DOOR\ PHWDOOSXOYHU RFK Á\WDQGH NYLFNVLOYHU KDU PHG DQVYDULJDV JRGD minne under 1900-talet in på 2000- talet tillåtits förstöra och förkorta många människors liv i Sverige. I boken ”Var så god nästa” har MargarethaMolius skrivit ner enovan- ligt initierad berättelse om kvicksilv- rets framfart och förödande konse- kvenser för henne som privatperson, som tandsköterska, som kommunpo- litiker samt för alla övriga oskyldigt drabbade i vårt land. Margaretha Molius har på samma initierade sätt även redovisat hur an- svariga myndigheter, läkare och tand- läkare i Sverige på ett oförsvarbart och ofattbart rättslöst sätt, i avsaknad av yrkesetik och empati, agerat för att dölja de katastrofala följder somdrab- bat ett stort antal tandsköterskor och övriga invånare, då främst kvinnor. 'HW JHV RFNVn ÁHUD VNUlPPDQGH redogörelser för hur illa och krän- kandeMargarethaMolius bemötts och behandlats av de läkare och tandlä- kare hon tvingats uppsöka under de år hon var sjuk på grund av det kvicksil- ver hon dels arbetade med, dels hade i sina tänder. Eftersom Margaretha Molius är utbildad tandsköterskamed ÁHUD nUV DUEHWVOLYVHUIDUHQKHW EnGH före och efter examen, har hon en stabil grund att stå på, när hon redogör för alla de allvarliga brister hon och alla andra tvingats uppleva. Med de erfarenheter hon fått av alla tandsköterskor hon träffat och talat med under många år, har hon ovanligt tunga belägg för sina påstå- enden om hur dessa tandsköterskor knuffats ut i ovisshet, sjukdom och total förnedring för att de blivit sjuka av det arbete de haft och som regel dessutom älskat. Tandsköterskorna blev av med sitt arbete, sina arbetskamrater, sina inkomster. De blevdärtillfruktansvärtillabehandlade i vården. Många förlorade också ofta stödet från sin familj, släkt och vänner genom att de på orätta grunder blev klassade som inbillningssjuka och/ eller psykiskt sjuka.Denpersonal som vågade ifrågasätta kvicksilvret har utsatts för kränkningar och mobbing. Boken ”Var så god nästa” är en skrämmande redogörelse förden långa kampen för en rättvis behandling och rätten till erkännande. Ett erkännande av en diagnos, som ansvariga påstår LQWH ÀQQV QlU GHW JlOOHU WDQGVN|WHU - VNRUQD WURWV DWW GHQ ÀQQV EHVNULYHQ L :+2 VNODVVLÀFHULQJVV\VWHPI|U VMXN - domar och diagnoser under rubriken .YLFNVLOYHUI|UJLIWQLQJ ,&' Boken är en målande beskrivning av den långa kampen för förbud mot HWW DY GH IDUOLJDVWH JLIWHU VRP ÀQQV ² kvicksilver, den långa kampen för adekvat hjälp och behandling av kvicksilverdrabbade kvinnor, män och barn. Ansvarigas medicinska och arbets- rättsligabehandlingavdedrabbadetand- sköterskorna är en rättsskandal av stora mått, som måste prövas av opartiska instanser. Det måste vara en instans, där huvudintresset är att rätt ska skipas och inte att omöjliggöra rättvisande bedömning och möjlighet till både arbetsskadeersättning och skadestånd. Boken inleds med en avslöjande beskrivning av egna och andras erfa- renheter som tandsköterskor, framför allt för tiden då amalgam var det van- ligaste tandlagningsmaterialet. Det är skrämmande att läsa, att alla dessa unga NYLQQRU RIWDVW ² nU PHG ROLND DUEHWVPRPHQW LQWH ÀFN QnJRQ XWELOG - ning i materialhantering och eventuella risker med olika arbetsmoment. Det är om möjligt ännu mer skrämmande att tandläkarna som regel förklarade att amalgamet blev stabilt och helt ofarligt när det stelnat. En av de många berättigade frågor som dyker upp är Varför har ansvarig tjänsteman, läkare, tandläkare inom sjukvården, tandvården, Socialstyrel- sen och Arbetsmiljöverket (tidigare $UEHWDU VN\GGVVW\UHOVHQ P|UNODJW GH ULVNHU VRP EHYLVOLJHQ ÀQQV RFK VRP de borde känna till? Varför har dessa ansvariga underlåtit att agera för att minimeradessa allvarliga risker?Varför har de i sin yrkesroll underlåtit att aktivt arbeta för bättre och säkrare folkhälsa? Glädjande nog har det under dessa svåra år funnits några rakryggade, orädda läkare, tandläkare, tjänstemän, politiker och medmänniskor. Kvinnor och män som på bästa sätt har stöttat Margaretha, hennes tandsköterskekol- leger och svårt sjuka patienter. Många DY GHP lU YlO NYDOLÀFHUDGH \UNHVXW| - vare, som riskerade att få betala och även har fått betala ett högt pris för sin rättspatos. I boken redovisas hur tandsköter-