TF-Bladet_3-12

2 TF-BLADET NR 3/2012 FÖRBUNDSSTYRELSENS SPALT MargarethaMolius. Forts. sid 4 När man går igenom äldre handlingar som Tandvårdsskadeförbundet använt vid olika uppvakt- ningar eller i skrivelser till ansvariga politiker och myndigheter, som till exempel Socialstyrelsen, ser man att Tf inte har behövt backa på någon punkt. D et är däremot fallet när det gäller de olika experterna, som yttrat sig till förmån för amalgamet. Först påstods att amal- gamet var stabilt, sedan att det läckte så lite och vissa utredare ägnade sig åt ren faktaförfalskning. Värst är nog ändå den negativa stämpel man från detta håll lyckades få de allra flesta i tandvården och sjukvården att tro på. Man gick så långt i samband med den utbildning, somriksdagen hade beslu- tat om, att de tandläkare, som skulle informeras om patienternas omhän- dertagande, uppmanades att skicka dem till psykiatrin istället för att ge dem ett korrekt omhändertagande. Omman hade lyssnat på våra tand- läkare eller åtminstone låtit någon från Tf:s håll fått delge de erfarenheter, som redan fanns på 1980-talet, hade troligtvis många tiotusentals fler kun- nat bli friskareochsluppit undanmedi- cinering av läkemedel, som de som regel blev sämre av. Många av de läkemedel som finns på marknaden tar ingen hänsyn till att de innehållerämnen, somentandvårds- sjuk och metallöverkänslig, inte tål. Titandioxid, till exempel, som gör tabletten vit, kan låta oskyldigt, men kan vara riktigt besvärligt omman inte tål det. Ingen påstår idag att en nöt- allergiker ska tåla spår av nötter i en chokladbit, bara för att det är just spår av allergenet. De, som blivit metall- överkänsliga genom amalgam- användningenochandrametaller i tand- vården, får inte sina berättigade behov tillgodosedda. Det är inte ovanligt att människor på grund av kvicksilvret spärras in i psykiatrin och där ges mediciner, somgör situationen värre. I många fall har vi också fått rapporter om att de också fråntagits sina vita- min- ochmineraltillskott. Därmed blir situationen ännu svårare. Detta har Tf påpekat i remissvar till psykiatriutredningenmed förhoppning om att några av våra kunskaper ska tas tillvara. Samma sak gäller när det tredje steget i tandvårdsreformen ska ge- nomföras. Där har vi också synpunk- ter som vi hoppas ska leda till att tandvården ska bli bättre på att ta hand om sjuka patienter, utan att förvärra deras symptomgenomatt urskiljnings- löst sätta in nyametaller och konstruk- tioner, som många sjuka ska undvika. Nu har man räknat upp ett antal diag- noser somska berättiga patienterna till tandvård, som ett led i sjukdoms- behandling. Då gäller det verkligen, att de, som ska utföra denna, blir upp- märksammade på att alla blandningar av metaller är av ondo. Problemen med implantaten kom- mer att redovisas i annan artikel i Tf- bladet. Vad som måste framgå när man planerar och gör reklam för ”nya fasta tänder”, är möjligheten att hålla rent när tanden sitter där. Den åldring, som hamnar i en sjuksäng, kan knappast själv utföra den avancerade rengöring sommåste ske. Hur utbildar man vård- personal i detta? Eller ska man låta massor av tandhygienister åka runt på våra äldreboenden i framtiden? Mot bakgrund av vårdens ointresse för hur patienter ser ut i munnen, kan detta bli ett mycket stort problem. Kunskap måste spridas Om man löser frågan så, att fler kan få tandvård utan att ruineras, måste också kunskapen om hur man utför en säker sanering spridas i tandvården. Tf:s re- kommendationer omhur tandläkare tar bort gamla fyllningar på ett skonsamt sätt borde inte vara en omöjlighet att få ut kunskaper om. Det finns tandläkare som har erfarenhet och som kan ge kurser i rätt saneringsteknik, något som idaghelt saknas i tandläkarutbildningen. Det enklaste kravet att alltid använda kofferdamdukvidbortborrningska inte behöva kännas så krångligt att man tar extra betalt för den åtgärden. Att patienten ser till att stärka sitt immunförsvarmed selenochE-vitami- ner, samt olika B-vitaminer, zink och magnesium samt C vitamin, borde inte behöva ifrågasättas längre. Medveten mörkläggning?! Tvångsmedicinering, psykdiagnoser etc. – är det resultatet av total okunskap eller är det medveten mörkläggning?