TF-Bladet_3-13

15 TF-BLADET NR 3/2013 INFORMATION Forts. sid 16 Från tragedi till frisk från elöverkänslighet Å r 1997 insjuknade jag mycket hastigt i svår elöverkänslighet. Tillvaron ställdes på ända, att arbeta blev omöjligt, jag kunde till sist inte ens vistas i mitt hus om inte nästan varendaproppvar urskruvad.Det hände även att jag blev tvungen att slå av huvudströmmen i huset ibland, för jag blevurdåligperiodvis. Under dessa perioder var lösning- arna för mitt boende drastiska, men nödvändiga. Jag fickmöjlighet att åter- hämta mig. Kan säga att familjen inte heller hade det lätt den här tiden. Vi försökte lösa det omöjliga så gott det gick och tack vare att jag hämtade mig emellan varven och då även kunde leva hyfsat normalt i hemmet, så klarade vi det. Jag fick också vänner, som själva var elöverkänsliga och som stöttade mig.Deras stödbetyddeoerhörtmycket förmig! Inte mindre än sju gånger på en sjuårsperiod har jag återinsjuknat och blivit hyperkänslig för el-och magnet- fält och annan strålning och sex gånger under samma period har jag återhämtat mig någorlunda. Den sjunde gången blev vändpunkten, efter detta har jag börjat tillfriskna. Att säga att det var en tuff tid är bara förnamnet... Jag ska inte dra hela min historia, mennågot sombetyddemycket förmig var det hopp jag fick från en enkät några gjort, den berättade om männis- kor somblivit friska, eller i alla fall fått fungerande liv, igen. Därför vill jag försöka ge andra det hopp som betydde så mycket för mig. Det kan gå att bli frisk igen. När jag blev sjuk hade jag 18 amalgamfyllningar, varavåttavar stora kindtänder fulla med amalgam. Tidi- gare hade jag även dragit ut tre vis- domständer, också fulla med amal- gam, så jag har haft en massiv påver- kanavkvicksilver påminkroppgenom alla amalgamfyllningar. Saneringen av tänderna tog tre år, och när jag tog bort de två sista stora amalgamfyllningarna i nederkäken på höger sida blev jag elöverkänslig så det var sanslöst. Det var ett år mellan att jag tog bort dessa båda fyllningar och jag blev lika sjuk bägge gångerna. Det var kvittot på att det verkligen var amalgamet somvar den utlösande fak- torn från början. Det och den stress jag levt i under en längre tid genom mitt jobb som socialsekreterare. Det är nu nio år sedan jag tog bort den sista amalgamfyllningenoch sakta men säkert har elöverkänsligheten avtagit. Efterhand som jag mått bättre har jag också kunna utsätta mig för el utan att bli sjuk eller sämre. I långsam takt kunde jag börja vistas i elmiljöer igen. Jag började kunna ha elen påsla- gen i huset, lyssna påCD-skivor och se på TV. Tre år efter det att jag tog bort den sista fyllningen kunde jag börja arbetsträna och så småningom börja arbeta igen, något somjagaldrig trodde skullekunnablimöjligt, sådåligsomjag hade varit. Arbetar idag 85 procent som socialsekreterare hos samma ar- betsgivare, men med annan typ av arbetsuppgifter som inte är lika stres- sande som de jag hade innan, och det fungerar bra. Jag kommer aldrig att gå upp till heltid igen, jag har inte den orken riktigt, är inte heller ung längre. Det beror alltså inte på elöverkäns- ligheten, utan på att något händer med den somen gång stressat sig sjuk. Man får aldrig tillbaka samma krafter och samma stresstålighet som innan. Min arbetsplats är inte elsanerad men mitt arbetsrum har viss elsanering och jag har inga problemmed datorn, som jag använder i jobbet, eller annan el där. Inte heller med kollegernas mobil- telefoner eller annan utrustning på job- bet. Undviker mobiltelefon, tåg och mikrovågsugn Trots att vi inte har elsanerat något i hemmet så har jag inga som helst problem med elen där idag. Jag kan göra det mesta som vilken annan per- son som helst kan göra. Men det finns saker som jag undviker för att jag inte vill provocera kroppen i onödan. Jag använder t.ex. inte mobiltelefon själv annat än i undantagsfall och då är det korta samtal med högtalaren i telefo- nen påslagen. Jag har visserligen inga som helst problem med att folk i min omgivninganvändermobiltelefon,men närkontakten, att hålla i och använda mobiltelefonen själv, klarar jag inte ”Sanering av amalgam i mina tänder var avgörande för tillfrisknandet. När jag var som värst sjuk och känslig, var det naturligtvis A och O att slippa allt vad el- och magnetfält, strålning och annat som gjorde mig dålig. Men det absolut avgörande för mitt tillfrisk- nande var att jag sanerade mina tänder från allt amalgam”. Det säger här Tf-medlemmen Irene Lenhammar om sin svåra tid som elöverkänslig.