6 TF-BLADET NR 3/2020 ELÖVERKÄNSLIGHET Elöverkänslighet är en neurologisk sjukdom Den franske läkaren och forskaren Dominique Belpomme har under många år bedrivit forskning om elöverkänslighet. Han har nu skrivit en översiktsartikel som visar att elöverkänslighet är en neurologisk sjukdom som kan diagnostiseras, behandlas och förhindras (1). Artikeln baseras på den forskning, som gjorts av Belpomme själv och andra forskare. Dessutom har Belpomme sedan 2009 lagt upp en databas som nu inkluderar 2000 fall med elöverkänslighet och även kemikalieintolerans (MCS). Provtagningar För att kunna diagnostisera en sjukdom krävs det att man med blodprover, urinprover eller andra undersökningar kan visa att det föreligger avvikelser från det som gäller för friska personer. Belpomme visar att det finns sådana avvikelser vid elöverkänslighet. Elöverkänsliga har oftast för höga histaminnivåer trots att det inte föreligger någon allergi. Detta tyder på att elöverkänsliga personer har en låggradig inflammation i kroppen. Andra avvikelser förekommer även för immunoglobulin E (IgE) och värmechockproteiner (heat-shock proteins). Dessutom visar blodprover att S100B-protein ofta är förhöjt och detta gäller även nitrotyrosin (NTT) vilket tyder på läckage genom blod-hjärnbarriären. Det kan även finnas en reaktion mot O-myelin vilket kan bero på en autoimmun reaktion på den vita substansen i hjärnan. Avbildning av hjärnan Inom sjukvården används olika metoder för att finna skador och förändringar i hjärnan, till exempel MRI (magnetkameraundersökning) och datortomografi. Sådana undersökningar är vanligtvis normala för elöverkänsliga patienter. Det finns emellertid andra metoder som kan vara till stor hjälp för att kunna konstatera avvikelser i blodflödet i Datoranvändning är en omöjlighet för många elöverkänsliga. Foto: Chris Spiegl/Unsplash
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=