TF-Bladet_4-11

17 TF-BLADET NR 4/2011 INFORMATION 5LVNHU PHG WLWDQLPSODQWDW J ag har hos mina patienter kunnat notera många fall av trolig titan- överkänslighet. Jag minns sjuk- sköterskan, som fick en anafylaktisk chock varje gång hon svalde någon medicin, som innehöll titanoxid. Jag minnsMS-patienten, somfick ett våld- samt skov efter insättningen av titanimplantat, trots att hon inte haft något skov på 15 år. Ett antal patienter har sökt mig för att få hjälp med borttagande av sina implantat, eftersom de blivit så sjuka efter insättningen att till och med hel- protes föredras. Endast en har lyckats förmå en oralkirurg att avlägsna dem. Honhade nämligen slemhinnelesioner kring implantaten.Alla tandläkare sva- rar att titanallergi inte finns, så felet måste vara något annat. Med tanke på att titan inte ingår i epikutana hudtester verkar övertygel- sen föga vetenskapligt förankrad. Vid användning av MELISA-testet (se nedan) är utfallet av titanallergi hos patienter med misstänkt metallallergi 5-6,8 procent i olika studier. I en studie utförd av Vera Stejskal, docent i im- munologi vid Stockholms universitet, på patienter med kroniskt trötthets- syndrom, visade sig 5 procent ha posi- tiv reaktion mot titan, medan frekven- sen hos friska kontroller var 2 pro- cent 3 . Följande fall ärmitt eget: Lena blev min patient för 15 år sedan och jag gjorde då en titankrona åt henne. Hon fick en så outhärdlig munsveda att jag tvingades borra bort kronan efter en vecka. Svedan försvann efter några dagar och efter mycket testande fann jag några material som hon tålde och som jag använt utan problem i hennes mun genom åren. Efter avlägsnandeav tandimplantat i april 2004 genomgick Lena en ope- ration i ena foten på grund av problem med hammartå och hallux valgus. Svullnaden i foten gick inte ner, såret läkte aldrig och foten värkte och an- tog en violett färgton. Stora doser med antibiotika sattes in men hade ingen effekt. Dessutom tillstötte tachycardiattacker. Så småningom fick Lena veta att kirurgen satt in en titanskruv i foten. Då hon påpekade att hon inte tål titan, med hänsyftning på sin tidigare reak- tion i munnen, sade läkaren att en allergisk reaktion i munhålan inte be- höver betyda att hon inte tål titan i foten. Fem månader efter operatio- nen vid ett revisionsbesök hos mig berättade Lena om problemen med foten, vilka kvarstod oförändrade. Ef- tersom jag aldrig hört talas om lokala immunförsvarsreaktioner rekommen- derade jag henne att insistera på avlägs- nande av skruven. I brist på alternativ accepterade lä- karen den föreslagna terapin. Tio dagar efter operation mår Lena utmärkt. Såret har läkt, svullnaden är minimal, färgen på foten normal, ingen värk och tachycardin är borta. Titanallergi? Vad annars? +XU VND GX EHKDQGOD GLQD DOOHUJLNHU" Att försöka agera kemidetektiv och ta reda på vad alla fyllnadsmaterial inne- håller finner jag vara en orimlig arbets- börda och dessutom vet man aldrig när fabrikanterna ändrar innehållet. En mer praktisk lösning är att etsa fast ett prov av det material som man planerar att använda vid en tand, utan att någon annan åtgärd utförs samtidigt. Därefter får patienten noga utvärdera eventuell uppkomst av symtom, typ muskelvärk, huvudvärk, munsveda eller försämring av redan befintliga symtom. Är reaktionen osäker får man upp- repa testet. Vid kraftig reaktion bör materialet avlägsnas under koffer- damm, eftersom det annars vid bort- borrning slungas in i slemhinnorna och kan ge permanenta symtom. Omdu inte använder denna metod utan i stället gör en fyllning direkt i ett för patienten nytt material och symtom uppstår efteråt, hamnar du i en situation med besvärliga frågor och ställningstaganden. Att borra bort kompositfyllningar till 100 procent är mycket svårt och tids- Forts. sid 18 Vet du att 40 procent av våra barn och ungdomar är allergiker idag? Hur påver- kar diagnosen allergi dina behandlingsrutiner? Du vet väl att allergiska patienter lätt utvecklar allergi mot nya ämnen. Inte ska vi som tandläkare med helhetssyn lägga sten på bördan genom att sätta in tandvårdsmaterial som patienten inte tål. Men visst är det svårt. Hur ska vi som tandläkare veta vad patienterna inte tål? Karin Öckert.