TF-Bladet_4-13

20 TF-BLADET NR 4/2013 INSÄNDARE D et hela började när jag arbe- tade med Saabs personaltid- ning vid datorn. Jag fick då kaskader av något, som jag inte visste vad det var, från bildskärmen, så att hela ansiktet var som ett bloss och jag blödde i munnen. Företagsläkaren skickade hemmig och sa att jag skulle gå till tandläkaren. Där konstaterades det att jag hade lichenoida slemhinne- förändringar (cancerogent), som fo- tograferades och fotona skickades vi- dare till Försäkringskassan. Fotona skullegåviatandläkarenpåkäkkirurgen påUniversitetssjukhuset (US) och det tog så lång tid såmin tandläkare sa, att vi börjar sanera – alla mina 24 amalgamfyllningar. Jag dök rakt ner i underjorden och fick en abnorm trötthet, visste inget omatt ha skyddunder saneringen eller varför jag kändemig så sjuk. Helamin tillvaro plus jag själv var upp- och nedvänd. Jag blev skygg och vågade inte säga något till någon annan änmin man hur jag mådde. Han ställde upp och körde mig för jag kunde inte sitta i bilens framsäte på grund av strålning från instrumentpanelen. Jag var verk- ligen rädd för vad som höll på att hända mig. Vad skulle jag göra för att bli fri från denna ”farsot”? Jag blev oerhört stressad och psykiskt störd! Ögoninflammation,öroninflamma- tion,halsfluss, feber, frossa, skakningar plus abnormtrötthet.Doktorngavmig penicillin. Jag åt penicillinkurer med 10-14dagarsmellanrum, tills enannan doktor sa att så här kan vi inte fort- sätta. Han tog en odling och det fanns inga bakterier. – Jag ger dig kortison, för det här är en allergi, sa han. Men samtidigt skickade han en remiss till US för en grundlig undersökning och eventuellt ta bort mina mandlar. I det läge jag var kunde jag knappast läsa Jag är glad att jag har överlevt... annat än i dagsljus och fick öka styrkan på glasögonen. Jag ville helst sluta ögo- nen för jag var så trött. Tappade hår, det låg på huvudkudden när jag vaknade. Höga, gälla toner skar somknivar i min kropp. Tålde inte och tål fortfarande inte rök. Fick tips att kontakta ErlingNielsen (tyvärr bortgången) i Oskarshamn, lä- karutbildad men som växlat om till ho- meopat. Åkte dit, minman körde. Niel- sen sa: – Så mycket penicillin du har fått. Jag hade inte sagt ett pip om penicillin till honom. Han såg det imina ögon, sa han. Det här ser illa ut, men jag ska hjälpa dig. Dom orden ringde som ljuv musik i mina öron. Jag fick starta med intensivkur avprofessorEnderleins droppar och efter 14 dagar kunde jag se mycket bättre. Jagblevbättreochbättre. Det tog cirka 8månader innan jagkände att jag mådde riktigt bra. Jag tackade nej när dom ringde från US. Jag arbetade hela tiden, men tätt mellan sjukskriv- ningarna, och min chef undrade hur det var fatt, för ingen hade gett mig någon diagnos. Han sa: – Kroppens signaler ska man lyssna till. Fick nytt arbetsrum, dator och kablage inkapslade och skydd framför bildskär- men. Nu halkade jag in på ett bananskal i Tandvårdsskadeförbundet och på den vägen är det. Så mycken kunskap och erfarenhet som finns i Tf. Hörde Magnus Nylander föreläsa om symtom på kvick- silverförgiftning och det stämde in på mig. Det gick upp många Liljeholmens under flera år och samtidigt kämpade jag för att överleva och bli bra. Min son var nära att förolyckas (kros- sad bröstkorg) i en bilolycka 1991 i Aus- tralien,minmangickbort1999i lungsäcks- cancer (Mesotheliom), och sedan fick jag bröstcancer 2005. Då kände jag attmitt liv var slut, att jag i princip redan stod med ena benet i graven. Det blev inte aktuellt med cellgift för mig, för man kunde spräcka skelettet, sa doktorn på US. Jag tackade nej till strål- ning, eftersom jag tog del av ”Nationella programmet för behandling av bröstcan- cer” på nätet. Där stod bl.a. att 80 procent av dem som strålas hade inte behövt strålas. Således hade nya kriterier för strålning satts upp, dvs att mer än två bröstlymfkörtlar skaha angripits. Jaghade en angripen bröstlymfkörtel. Dessutom står det att de, som strålas på vänster sida, dör som regel inte av cancer utan av hjärtfel! Jagåkte tillSkeppsgården iValdemars- vik, där Ann Wigmores principer ”Le- vande föda” tillämpades. Fickdrickapres- sat vetegräs tre gånger om dagen – natu- ©Siv Wirsenius, överkäke feb 1992. ©Siv Wirsenius, underkäke feb 1992. Det vita är lichenoida slemhinneför- ändringar. Siv Wirsenius Foto: Ulf Strömberg