TF-Bladet_4-13

4 TF-BLADET NR 4/2013 FÖRBUNDSSTYRELSENS SPALT MargarethaMolius. En amalgamresa i tid och rum D en största frågan var hur vi ska bli trodda och respekte- rade för våra symtom och hur vi ska få vården att lyssna och lära sig. Det är särskilt viktigt, eftersom symtomen varierar från person till person och reaktionerna är olika. Att ej bli trodd Ett grundläggande problem är att det i vården saknas mätmetoder som kan verifiera patientens symtom. Utan sådana provresultat kan vården idag oftast inte ställa diagnos. Till detta kommer att det vetenskapliga etablis- semanget inte accepterar att amal- gam och andra dentala material kan orsakasjukdom.Tillsammansgördetta att patienterna inte blir trodda av lä- karna, när de säger att de är sjuka på grund av amalgam eller andra dentala material. Dessutom har sjukvården föränd- rats under de senaste årtiondena. De gamla provinsialläkarna lärde känna sina patienter på ett helt annat sätt än idag. Numera möts många patienter av stafettläkare, som patienterna som regel träffar vid enstaka tillfällen och dessutom ges det i dagens vårdappa- rat sällan tillfälle till längre samtal. Sådana läkare har inte hunnit lära känna patienterna och sätta sig in i deras problem.Dessutomförstår dessa läkare inte att de flesta äldre patienter har en blandning av dentala material i munnen. Därigenomfinns stora risker för biverkningar i olika delar av krop- pen på grund av blandningen av amal- gam, guld, stift av mässing eller guld- legeringar, krom-kobolt-legeringaroch rotfyllningar, där arsenik och andra giftiga ämnen använts. Patienterna blir därför misstrodda eller får en stämpel som hypokondriker om de beskriver vad som hänt dem. Under åren som vi i Tf arbetat är detta den avgjort största bristen i vår- den, att inte bli trodd utan ifrågasatt. Det borde inte vara så svårt att lära ut en intervjuteknik somockså innefattar tandanamnes. Det är inte korrekt att skriva att patienten har ”egna ” tänder omdet finns massor av ersättningar av olika konstruktioner. Det finns ofta möjlighet att begära ut tandläkarjour- naler i kopia så att man kan se vad som gjorts och när. Förbluffande ofta finns det då en koppling till olika sjukdoms- symtoms uppträdande i anslutning till tandarbeten. Amalgam under kronor/broar Många kan berätta omhur de insjuknat ganska omgående efter att exempelvis ha blivit behandlade med oskyddade bortborrningar av amalgam eller efter insättande av metallkronor, där amal- gam finns kvar under en krona eller brokonstruktion. Alldeles förmånga har lurats tro att de är amalgamsanerade, trots att de har mängder av amalgam under nya eller gamla tandarbeten. Direkt- kontakter mellan metaller och amal- gamrester leder till en mycket större avgång av kvicksilvret, somibland kan ses som tatueringar i slemhinnan, men inte syns på röntgen. Alla metaller ser likadana ut på röntgen. Detta är ett stort problem som också redovisades i sambandmed våra medlemmars svar på en enkät i sam- band med Dentalmaterialutredningen 2003. Där framgår att 49 procent av dem som sanerat fick göra om sina lagningar både två och tre gånger för att bli av med ”kvarglömda amalgam- rester”. Detta framkom även i HET- projektet 2008. Det fanns tandläkare som förklarade att det räckte med att patienten inte såg amalgamet, då skulle de tro att allt var borta! Dessa bluffma- kare gjorde sig stora pengar på att ”sanera” och sedan triumferande för- klara att denna inte hjälpte! Biverkningsregister Under alla år har vi från Tf:s sida försökt att få till stånd det biverknings- register som regering och riksdag så länge har beslutat om.Motargumenten har varit legio och trots en stor utred- ning under 2006 har ännu inget hänt. I den senaste utredningen hade re- geringen särskilt skrivit att Tf skulle delta och vi hade stora förhoppningar att Läkemedelsverket skulle se till att vi fick ett biverkningsregister som skulle fungera. Trots allt arbete och Social- I samband med en resa jag gjorde tillsammans med medlemmar från Tandvårdsskadeförbundet och från Elöverkänsligas Riksförbund samt helt fristående personer, kom det upp en del intressanta frågor. Foto: DraganMitrovic.