17 TF-BLADET NR 4/2020 D-VITAMIN organ, förklarar det hur D-vitamin kan utöva effekter i många fler sammanhang än skelettet, så kalllade extra-skelettala effekter. Genuttrycket kan exempelvis ändras i immunsystemets vita blodkroppar och hjärnans nervceller. Detta har givit den teoretiska bakgrunden till dagens D-vitaminforskning. Den vanligaste inriktningen har varit att göra så kallade observationsstudier, där man jämför 25-OHD mellan personer med en viss sjukdom och friska kontrollpersoner. Kopplat till många sjukdomar Idag finns det en uppsjö av sjukdomstillstånd där 25-OHD ligger klart lägre än hos den friska befolkningen. Men då uppstår frågan hur detta ska tolkas. Är det D-vitaminbrist som har orsakat dessa sjukdomar? Eller har sjukdomen bidragit till att de sjuka personerna fått litet lägre nivå av 25-OHD? Det finns heller ingen enighet i forskarvärlden om var gränsen för D-vitaminbrist går. För andra blodvärden, som hemoglobin (Hb), brukar man ta prov på en stor grupp slumpmässigt valda friska personer och sedan statistiskt beräkna vilka Hb-nivåer som kan anses utgöra gränserna för det normala (uppåt och nedåt), så kallade referensvärden. Tidigare gjorde man i kliniska sammanhang även så med 25-OHD. Då fick man fram en nedre gräns som ligger ungefär där barn med rakit (engelska sjukan) brukar ligga. Samtidigt riskerade man att hamna ovanför den övre gränsen om man åkte på solsemester, vilket då kunde tolkas som ett onormalt, sjukligt tillstånd. Problem fastställa normalvärden D-vitaminforskare insåg att dessa referensvärden var orimliga och försökte i stället hitta gränsvärden för 25-OHD som ringar in personer med optimal D-vitaminhälsa. Men då kom man fram till värden som låg minst dubbelt så högt som standardmodellens referensvärden. Då invände många att dessa gränsvärden var mycket problematiska eftersom de innebar att ungefär hälften av Europas befolkning hade D-vitaminbrist, och ”så illa kan det väl ändå inte vara?” Jo, så illa kan det nog faktiskt vara: om man tar prov på naturfolk i Afrika, som antagligen lever ungefär som våra förfäder gjorde för 100.000 år sedan vad gäller solexponering och kost, så ligger deras 25-OHD ganska precis i det intervall som D-vitaminforskarna hade kommit fram till. Med stöd av detta har evolutionsforskare föreslagit att det är naturfolkens D-vitaminnivå som ska gälla. Under vinterhalvåret står solen för lågt för att vi ska kunna bilda D-vitamin därför kan det vara bra att äta D-vitamintillskott. Foto: Mandy Fontana/Pixabay. ”Under sommaren kan man faktiskt bilda mycket mer D-vitamin från solen än vad som är möjligt att skrapa ihop från kosten resten av året.”
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=