TF-BLADET NR 4/2021 LEDAREN Tomma löften om jämlik tandvård - RUT-avdrag prioriteras högre än tandhälsa Nog är det konstigt att tandvården inte ingår i välfärden. Politikerna lägger hellre pengar på rutavdrag än på att alla ska ha råd med tandvård. Den årliga kostnaden för rutavdraget är nästan lika stor som den för tandvården. Hellre än att inordna tandvården i sjukvårdens högkostnadsskydd tar man bort värnskatten. Allt tydligare syns det i munnen om man är fattig eller rik. Ska det verkligen vara så i en regering vars ledstjärna sägs vara solidaritet med de minst välbemedlade? Under innevarande mandatperiod har socialdemokrater och miljöpartister regerat med stöd av centerpartiet och vänsterpartiet. Vänsterpartiet gick redan i förra valrörelsen ut med löftet om att sänka tröskeln till tandvårdens högkostnadsskydd. Och den socialdemokratiska kongressen har beslutat att partiet ska sträva mot att tandvården ska ingå i sjukvårdens högkostnadsskydd. Under mandatperioden har inga budgetförhandlingar resulterat i ökade medel till tandvården. Sannolikt har frågan inte ens varit uppe till förhandling. Inte heller har vänsterpartiet tagit chansen, i november månads regeringsförhandlingar, att pressa fram en för patienten billigare tandvård. Stöd för jämlikare tandvård Flera debattartiklar har publicerats om den dyra och ojämlika tandvården. Undertecknare har varit regionråd samt flera organisationer, däribland LO, PRO och Tandhälsoförbundet (Tf). Samtliga vill att tandvården ska ingå i sjukvården och dess högkostnadsskydd. Det finns således ett starkt stöd för en sådan reform, men trots detta är det trögt före i portgången. Man kan undra vad politikerna egentligen väntar på? I kommande budget finns inga ökade anslag till tandvården. Inte ens diskuteras det att ge alla över 85 år gratis tandvård, på liknande sätt som i sjukvården. Detta trots att ett sådant förslag finns med i utredningen om jämlik tandvård, och att en mycket liten grupp av befolkningen berörs. Sannolikt skulle det inte ens behövas extra anslag i budgeten för att genomföra reformen. Är kostnaderna problemet? Kan kostnaderna vara problemet? Knappast troligt. Kostnaderna för tandvården på sex till sju miljarder kronor är en bagatell jämfört med vad sjukvården kostar. Dessutom är det högst troligt att kostnaderna för sjukvården skulle minska om folk hade råd att gå till tandläkaren innan problemen börjat sprida sig från munhålan ut i kroppen. På sikt kommer förstås också tandvårdskostnaderna att minska när de nuvarande akuta behoven åtgärdats. Andra jämförelser som nämnts är att rutavdraget årligen kostar mellan fyra och fem miljarder kronor. Och den slopade värnskatten innebar ett inkomstbortfall på cirka sex miljarder kronor. Genom att behålla värnskatten hade hela reformen, med tandvården inom sjukvårdens högkostnadsskydd, kunnat realiseras. Värnskatten drabbade bara höginkomsttagarna, de med drygt 60 000 kronor i månadsinkomst. Att avskaffa värnskatten ingick i den så kallade januariöverenskommelsen. Regeringen ansåg att den hade råd att förlora drygt sex miljarder kronor i skatteintäkt, det vill säga ungefär samma summa som bra tandvård till alla skulle ha kostat. Jämlik tandvård en valfråga Frågan är nu om tandvården och dess kostnader kommer upp i kommande valrörelse. Och vad våra politiskt valda väljer att göra. Förr eller senare kommer allmänhetens önskan om en billigare och mer jämlik tandvård att tvinga fram förändringar i tandvårdsförsäkringen. Två partier har redan tagit ställning för att tandvården ska bli billigare och ges högre subventioner. Men några konkreta förslag har inte lagts fram av den nuvarande regeringen. Jag tror att tandvården kan bli en viktig fråga i kommande valrörelse. Låt oss hoppas att 2022 blir det år då det inte längre är dyrare att gå till tandläkaren än till doktorn. God Jul& Gott Nytt År önskar jag er alla! Ann-Marie Lidmark, förbundsordförande Foto: Ylanite/Pixabay
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=