7 IFKHässleholm JOHAN PERSSON SER FRAMÅT Målsättningen var att inte åka ur men femmatcher från slutet snuddade IFK vid serieseger. Johan ”Sheriffen” Perssons första säsong somhuvudtränare blev omtumlande och lovande. – En lång konstig säsong. Nu var det första gången som fotbollstränare så det har varit lite annorlunda. Lärorikt, säger Johan. Hur har omställningen från spelare till tränare varit? – Man har ju pratat med många genom åren som sagt att det är stor skillnad och det är det verkligen. Men det är ännu fler grejer än man trodde som tillkommer som tränare. – Det viktigaste är att få ihop gruppen och det är verkligen inte alltid lätt. Funkar gruppen är mycket vunnet på det. Tidigare var du ju en del i själva gruppen, men tänker man som spelare mer på sig själv? – Nej, det gör man inte. Egentligen var det samma sak. Var det bra stämning blev det bättre prestationer. Där man trivdes som bäst, där gick det bra. Men att få viljorna att prestera och trivas ihop är inte det enklaste. Det är ju ändå du som till slut ska bestämma. – Så är det. De som är starka i gruppen är kanske inte tillräckligt bra alla gånger och kanske inte startar alla gånger. Hur reagerar gruppen då? Men du var väl en spelare som tog tag i saker och ting? – Ja. Men det är på ett annat vis. Nu har jag ett ansvar men försöker ändå få till en bra miljö att jobba i. Det är individer som alla vill framåt. Kan man få dem att inse att är det bra stämning och roligt att gå till träning kommer det att bli resultat. Då kommer individerna att synas mer också. Du inledde med en målsättning att ni skulle klara er kvar och det gjorde ni ganska fort. – Jag tror att det är i omgång 22 som vi uppnår den. Jag hade ingen koll på tvåan och dålig koll på spelarna även om jag satt och tittade på alla deras matcher i fjol. Man vill ändå ha en egen bild. – Vi blev av med tolv spelare inför säsongen. Åtta-nio av dem var startspelare. En stor omställning och jag visste såklart inte riktigt var de andra lagen stod. – IFK kvalade sig kvar i fjol. Med tanke på allt det är det en fantastisk prestation vi har gjort i år, tycker jag. Det är en väldigt ung trupp. Innebär det att den är formbar? – Framför allt har jag alltid velat träna hårt. Jag tror på det. Jag tror på att man får resultat av att man tränar hårt. Då är det enklare att forma en 18-åring eller en 17-åring som kommer upp – få honom att förstå att det här krävs, det här måste vi göra – än att få en 30-åring att gå ut och springa dagen efter match. Unga spelare är sällan fysiskt färdiga. – Långt ifrån. Det är väl också en stor del att man trodde att de hade fått med sig mer från ungdomsleden. Där har vi mycket att jobba på. Som klubb har vi också mycket att jobba med så att de ska bli medvetna om vad som krävs. Är division två tillräckligt högt för att man kan ställa hårda krav på spelare? – Både och. Vi vill vara högre upp än division två så någonstans måste man börja. Jag har sagt till spelarna att vi inte kan erbjuda löner så att ni kan klara er på heltid. – Samtidigt är de flesta unga som vill framåt och uppåt. Då får man offra rätt mycket. Någonstans måste man börja och då är det enkla grejer som att äta rätt, sova tillräckligt antal timmar, jogga ner, stretcha … allt man gör för att undvika att bli skadad eller sjuk. Det kan alla göra, men där hade jag önskat lite mer. IFK har flera riktigt unga spelare som har tagit stora steg i år. Max Nilsson, 16 år har varit ordinarie i mittfältet. Armin Culum, 18, har visat fina offensiva kvaliteter. Hur arbetar man vidare med unga talanger? – De har tagit jättestora kliv som vi kanske inte trodde att de skulle ta så snabbt. Samtidigt är det enormt stora steg kvar. Nu kommer år två. Kraven ökar. De blir mer påpassade på planen. Då gäller det att vara starkare i kroppen och vara mer förberedd för att kunna leverera och ta nästa steg. Ofta blir år två mycket svårare. – Det kan bli en mental smäll för då har man levt i bubblan av framgång. Då gäller att man har målet, det här vill jag. Allt som trycker på från sidorna gäller bara att slå väck. Det gäller att vara stark och där hoppas jag att kunna vara ett bollplank eftersom jag har varit med och gjort den resan. Det har varit omvägar för mig till allsvenskt spel. Säsongen började väldigt bra, sen svängde det lite tills ni slog serieledaren Olympic och sen kom fyra raka förluster. Vad hände där? – Ja, vad hände där? Jag tror att det är i omgången innan vi möter Olympic som vi uppnår 35 poäng och så gör vi en jättebra match, vinner och får två poäng upp till dem. Då tror man kanske att man är lite bättre än man är. – Nästa match var mot Nosaby, som var seriefavorit, borta. Jag varnade för gyttjeplan. En helt annorlunda match. Krig. Vi måste kunna anpassa oss till det och det klarade vi inte av. – När vi förlorade den matchen gick musten lite grand ur oss. Det blev fem poäng upp till Olympic. Vi fick lite skador och sjukdomar och sen hade vi både Rosengård och HIF som var topplag efter det. Vi orkade inte riktigt mentalt. Samtidigt var det en jätteviktig seger senast (borta över Balkan med 3–0). Att avsluta snyggt och ta med sig det till nästa säsong. Det är viktigare än man tror. Vad händer till nästa säsong? Blir det en annan målsättning? – Nu har jag en lite tydligare bild och vi får ytterligare en försäsong att träna hårt på. Klubben har ambition att ta minst ett steg uppåt så nu ska vi bygga ett spel som är hållbart för ettan. Sen får vi se hur lång tid det tar innan vi är där. Men när vi tar steget upp ska vi vara färdiga för ettan. Vilka bitar måste byggas på för det? – Just att ha ett eget spel. Vi ska fortsätta att vara jobbiga att möta men vi ska kunna pulsera mer under matcherna. Ha mer bollinnehav. Komma till fler lägen där vi går fram. De bitarna måste vi bli mycket bättre på. Att styra matcherna mer. Vara mer bollförande. Har ni spelartyperna som behövs? – Vi har en del men vi behöver få in fler. Är det som alltid en i varje lagdel? – Det är en klyscha men det stämmer oftast. Vi behöver ha in rutin. Spelare som har varit med lite högre upp. Lite andra karaktärer än vi har. Med lite annan mentalitet i laget tror jag att våra yngre spelare kommer att lyfta sig ytterligare. Flera av dem är attraktiva för andra klubbar. Får ni behålla dem? – Hoppas det. Vi har som policy att aldrig stoppa spelare som vill uppåt men ska de gå ska de gå dit där de tillhör ett A-lag och inte en akademiverksamhet. Då är det bättre att spela division 2-fotboll här och vara en viktig spelare. De måste kunna dominera mer här innan de går härifrån. IFK har i stort sett alltid varit en klubb som producerat talanger. Hur ser det ut i lägre åldrar? – Vi har sex 05-or som varit i truppen i år. Det ser bra ut. Så många så unga är också lite svårt. Man slänger inte in alla på en gång? – Så är det. Man måste ha en mix. Därför behöver vi lite äldre rutin in i laget. De unga går upp och ner och det måste de få göra i sina prestationer. Torsk i två derbyn. Tungt? – Ja, klart att det är men jag försöker att inte fokusera på rivaliteten. Stirrar man sig blind på dem tappar man fokus på vad vi ska göra. – Sen vet jag att det hade varit roligt för många om vi vunnit ett derby men jag tänker större än så. HIF har varit bättre än IFK några säsonger nu så det är vi som får ta nästa steg, säger Johan Persson. Stefan Alfelt Foto: Lennart Månsson
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=